Konst binder ihop nutid med historien

Nog är historien om konstnärinnan Sigrid Hjertén (1885-1948) i grunden fruktansvärt sorglig. Hon tillbringade sina sista tio år på mentalsjukhus och avled efter en misslyckad lobotomi. Det är ett av dessa dystra konstnärsöden – det finns många – men vilka fantastiska bilder hon lämnade efter sig: expressiva, färggranna betraktelser av människor, penseldrag som berättade historier och vibrerade av liv.

Vi fick se dem i första delen av ”Konsthistorier”, ett av SVT:S bästa kulturprogram som är tillbaka igen på onsdagskvällar.

I varje avsnitt får en nutida konstnär lyfta fram en föregångare som hen känner samhörighet med – eller är nyfiken på. Det blir prat med släktingar och experter, och ett grävande i arkiv och förråd där man ibland kan hitta bortglömda, enastående verk.

I PREMIÄREN VAR det illustratören Liselotte Watkins som gick på upptäcktsfärd bland Sigrid Hjerténs målningar och fastnade för en tavla, där två män sitter och talar över huvudet på en kvinna (Hjertén?) som knappt har någon mun på bilden.

Det var mannen som skulle fram.

I varje avsnitt får en nutida konstnär lyfta fram en föregångare som hen känner samhörighet med

Sigrid Hjerténs man – under en stor del av livet – var konstnären Isaac Grünewald. Paret syntes ibland i ”Konsthistorien” på bedårande svartvita, rörliga bilder från Anders Wahlgrens dokumentär ”Sigrid och Isaac” (2005), en film som rekommenderas för alla som vill veta mer om de två.

Granskningen av Sigrid Hjertén var en lovande säsongstart på ”Konsthistorier”, men tyvärr fick Liselotte Watkins konst alltför lite utrymme.

”KONSTHISTORIER” ÄR EN relativt ny företeelse, men det kan man knappast säga om ”På spåret”.

Programmet hade premiär 1987 och har rullat på varje år, med några undantag, och det verkar inte vara något slut i sikte. Firma Luuk&lindström tuffar på, alltid i publiktopp, älskade av såväl folket som kritikerna.

Jag tillhör de mest devota beundrarna, men hade faktiskt vissa problem i den nya säsongens inledande program.

Jag och min fru kunde helt enkelt alldeles för lite, och fick betydligt lägre poäng än de tävlande paren i tv-rutan.

De senaste deltävlingarna har det dock blivit godkänt med tvekan, så nu vågar jag åter visa mig på stan.

I fredags var det nog ovanligt många tv-tittare som visste svaret på frågan om vad Peder Fredricsons häst hette, när duon vann Em-guld i Göteborg i somras.

”På spåret” spelades in för några månader sedan när ryttaren inte var så aktuell, men i förra veckan var han mitt i hetluften, efter att ha fått Jerringpriset. Varje gång någon inom hästsporten vinner blir det en massa snack och många är upprörda, vilket alltid är lika pinsamt att uppleva.

Men kacklet hade, som sagt, något gott med sig. Namnet hade surrat i luften, och vi kom på att hästen heter All In.

Eller vi...? Det var inte jag utan... öh... någon annan.