Sara Larsson tar sig an ett tungt ämne
Romandebuten handlade om en gruppvåldtäkt. När Sara Larsson ger ut sin andra roman är ämnet trafficking och prostitution.
Uppe i det vackra rumänska bergslandskapet mötte hon de unga flickorna och kvinnan som räddat dem undan prostitution. Den yngsta 13 år, den äldsta något över 20. Alla utsatta för trafficking, sålda och tvingade att sälja sina kroppar. Att komma bort från Bukarest, andas frisk luft och vara ute i naturen var en annan värld än den de fått utstå. Någon hade också ett litet barn med sig.
– Det är ju inte ovanligt att de blir gravida, säger Sara Larsson.
HON SITTER i det mörka, djupa fåtöljerna på Posthotellet i Göteborg och berättar om arbetet bakom boken ”Aldrig mer”. Hennes andra roman har, precis som debuten ”Den första lögnen”, temat könsstrukturer och sexuellt våld. I ”Aldrig mer” skriver hon om trafficking, prostitution och om vanliga svenska män som köper sex. Allt förpackat i formen av en spänningsroman.
– Man blir otroligt berörd av temat när man sätter sig in i det. Ofta har de här kvinnorna utnyttjats redan som barn, och fortsatt blivit svikna. Vilka spillror till människor blir det kvar av dem? Jag vill gärna väcka insikt kring de här frågorna, även om jag inser att boken kanske inte kan få det genomslaget att den väcker debatt.
Researchen är gedigen, med flera resor till Rumänien och stödboendet för utsatta flickor.
– Det var på många sätt fruktansvärt. Men jag blev samtidigt nästan kär i landet Rumänien under mina resor, det är oerhört vackert och många är väldigt vänliga. Men landet är korrupt, med låg skatt och fattigdom och det är också det som driver på utvecklingen där kvinnor måste sälja sig. Och hallickarna har absolut ingen empati för de här kvinnorna. De visar ett otroligt förakt för sina landsmaninnor.
HON HAR OCKSÅ träffat en terapeut som jobbar med sexköpare i Stockholm, socialtjänstarbetare, en tidigare Fn-soldat, läst böcker och rapporter och förstås ”luskammat” nätet på material. Någon sexköpare kom hon inte nära, men konstaterar:
– De skriver ju ganska utförligt på sociala medier.
Bokens huvudperson är den 16-åriga rumänskan Andreea, som luras åka till Spanien i tron att hon ska jobba på restaurang. I själva verket är hon såld till prostitution, hon tvingas jobba i en park hämtad ur verkligheten, hallickarna kallar den Fabriken.
Boken skildrar också Ted, framgångsrik affärsman samt småbarnsfar från Göteborg, som under många år köpt sex, och terapeuten Patrik, som jobbar med sexmissbrukare men som har svåra minnen från tiden som Fn-soldat på Balkan.
DESSA ÖDEN VÄVS SAMMAN i Sara Larssons intrig som sätts i rörelse av en serie brev med avslöjande innehåll som skickas hem till bland annat Ted. I breven finns ett ultimatum: om han inte hjälper en prostituerad från gatan och går i sexterapi blir han avslöjad.
– De kriminella åker i princip aldrig dit, det är en verksamhet som frodas om och om igen. Min idé var, tänk om man kan störa dem, om vi andra lägger oss i, om vi börjar prata med män om att det enskilda * Bor: Hökarängen Stockholm. Växte upp i Grebbestad, sommartid gäller alltid Västkusten. * Familj: Man och fyra barn (varav två bonusbarn). * Ålder: 44 år. * Aktuell: Med romanen ”Aldrig mer”, om prostitution och trafficking. * Mer: Omkring 7,5 procent av svenska män mellan 18 och 65 uppger att de någon gång i sina liv köpt sexuella tjänster, enligt studien Prostitutionen i Sverige, En omfattningskartläggning av Länsstyrelsen i Stockholms län, utgiven 2015.
sexköpet är en del i en smutsig handel, om det går att göra hallickarna lite mer nervösa.
Att skildra sexuella övergrepp i text är en balansgång, berättar hon. Dels för att texten ska landa bra, dels för egen del.
– Jag är verkligen mån om att det ska kännas väldigt äckligt och fel, att det inte ska leda till fel associationer. När jag skriver de scenerna är jag oftast som mest arg, jag är mest förbannad, det gör det också lättare att skriva. Det är inte enkelt, det finns en risk att man hamnar fel. Men man ser aldrig männens njutning.
NU BLICKAR Sara Larsson mot nästa skrivprojekt, som ska få ta sin tid, ännu jobbar hon inte heltid med sitt författarskap.
– Jag kommer att återvända till genusfrågor, om manligt och kvinnligt. Det är det jag brinner mest för.