Glasguru visar konst på Rian
I den nya utställningen på Rian designmuseum i Falkenberg får besökaren lära känna personen Gunnel Sahlin – en av Sveriges mest populära glasformgivare.
Å ena sidan handlar den nya utställningen, som öppnar den 3 februari, om en av Sveriges främsta glasformgivare. Å andra sidan handlar den om hur en människa bryter sig loss, slutar spjärna emot och vågar följa med – både i konsten och privatlivet.
– Jag kommer från en stor familj med sex syskon. Vi var vegetarianer, rätt udda, och i min familj var huvudsaken att man hade något för händerna. Att man gjorde något. Textil och vävning låg närmast till hands för mig, säger Gunnel Sahlin.
NÄR HON BÖRJADE på Konstfack trodde hon att hon alltid skulle sitta vid vävstolen med ”sina flätor och sina träskor”. Men där upptäckte hon och fattade tycke för tryckteknik och industrialiserade processer. Som slutprojekt gjorde hon en kollektion tryckta tyger som NK köpte in.
Här, med textiltryck som andas 80-tal, inleds utställningen, och Gunnel Sahlins formkarriär. Den går genom New York och arbete för Katja of Sweden.
I NEW YORK blir hon uppringd av Kosta Bodas chef. De ska satsa på att producera allt till det dukade bordet – även textilier – och de vill ha Gunnel Sahlin. Så hon åker till Småland. Men när hon kommer dit slutar mannen med textilidéerna, så Gunnel Sahlin får börja formge glas i stället.
I början gör hon bara saker som formblåses i en färdig form.
– Jag ville ha total kontroll, säger Gunnel Sahlin när hon guidar genom utställningen.
Hon har en lång karriär på Kosta Boda. Hon gör bland annat storsäljarna – frukterna i glas som tog plats i många hem under 90-talet.
– De gjorde att jag kunde köpa en lägenhet som 39-åring. Jag hade bott i andra hand fram till dess.
Relationen med Kosta Boda tog slut 2005. Efter det anlitades hon av uppdragsgivare som Ikea, Åhléns och Kasthall.
Gunnel Sahlin trodde att hon var färdig med sin glaskonst. Men för fyra år sedan (med hjälp av en separatutställning som spark i baken) kom hon igång igen.
REDAN PÅ KOSTA Boda hade förändringen påbörjats – den som innebar att släppa på kontrollen. Att låta glaset styra och fascineras av det, i stället för att kontrollera det.
Nu hade det även skett stora förändringar i privatlivet som följde samma tendenser: man måste inte bestämma, kontrollera och förstå. Man kan följa med.
Det var på många sätt en ny person som tog sig an glaskonst igen för fyra år sedan. Ändå var hon densamma, såklart.
– Det har alltid varit färg, färg, färg, som har varit grejen för mig. Formen har varit som en målarduk.
OCH NU HAR vi kommit till slutet av utställningen: nutiden.
– Mina föräldrar var aldrig oroliga för att jag inte skulle klara mig. De pratade inte om att jag behövde ett riktigt jobb, också. Jag har alltid kunnat arbeta med det jag tycker är roligt, under stor frihet. Jag har fått rätta mun efter matsäck, såklart, men jag har också fått skörda, säger Gunnel Sahlin och tittar ut över utställningen.
– Jag är tacksam.