Niklas talade i kyrka om självmord
Niklas Ekdahl fick en hjärnskakning som aldrig gick över. Han blev djupt deprimerad och försökte ta sitt liv, vilket han har skrivit om i boken ”Hur jag dog”. På måndagen besökte han Halmstad.
”Jag har diffusa minnen från timmarna innan jag tog tabletterna, vilket är rätt vanligt bland dem som försöker ta sitt liv.”
Det var till Olaus Petri kyrka som den välkände journalisten – tidigare ledarskribent på rikets största tidningar, ofta med i tv:s paneldebatter... – hade kommit, och han var allt annat än ensam.
Det kom så många till den lilla, intima kyrkan att man fick ta fram extrastolar, och ett tiotal besökare förblev stående.
Självmord berör många av oss, antingen vi har upplevt det i vår närmaste krets eller inte – och Niklas Ekdahls försök att lämna livet framstår vid en första tanke som ett mysterium: En framgångsrik yrkesman som lever med en älskad sambo och tre barn väljer att dö.
Hur kunde det gå så illa?
NIKLAS EKDAHL berättade i kyrkan, att det började med en fotbollsmatch i maj 2011, där han skallade ihop med en annan spelare och fick en svår hjärnskakning.
– Det var frustrerande eftersom jag precis hade släppt en bok, och skulle till politikerveckan i Almedalen, där jag hade ett fullspäckat schema.
Alla åtagande ställdes in men Niklas tog det relativt lugnt. Det gällde väl bara att vila någon vecka så skulle han bli bra? Men så blev det inte. – Jag blev sämre och sämre, hade svårt att läsa och kunde inte se på tv. Jag provade alla möjliga botemedel, men till slut låg jag hela dagarna på sängen med hörselskydd och solglasögon för att stänga ute ljud och ljus. Jag sjönk ner i en depression och tog tio tabletter varje natt, för att kunna sova några enstaka timmar.
NIKLAS PROVADE ÄVEN psykiatrisk vård men märkte ingen förbättring – och efter ett och ett halvt år som sjuk, i november 2012, hade han fått nog.
– Jag var i ett förvirrat tillstånd och tänkte att min hjärna var förbrukad. Jag kunde inte fortsätta mer.
Niklas hade en längre tid funderat på självmord och nu samlade han ihop alla tabletter han kunde hitta (”de var många efter min tid i psykvården”), och tog hissen ner till familjens källarförråd.
– Jag har diffusa minnen från timmarna innan jag tog tabletterna, vilket är rätt vanligt bland dem som försöker ta sina liv.
GENOM ETT MIRAKEL hittades han efter tolv timmar av två poliser, och fördes till sjukhuset.
– Jag låg i koma och läget var kritiskt, säger Niklas som hyllar den fantastiska personalen.
För att göra en lång historia kort så tillfrisknade han någorlunda och flyttades till Huddinge sjukhus för sluten psykiatrisk vård.
– Även där var personalen storartad men jag var i en usel kondition. Jag hade gått ner 20 kilo och fick sitta i rullstol.
Räddningen blev, helt otippat, Ect-behandlingar (ECT = elbehandling eller elektro-konvulsiv behandling), det som felaktigt kallas elchock.
– Jag visste knappt vad det var och hade mest sett otäcka bilder i filmer, säger Niklas som så här i efterhand ser Ect-sköterskan som sin bästa vän och räddande ängel.
FÖR BEHANDLINGEN GAV resultat.
– Efter tre-fyra gånger med ECT gick jag in i dagrummet på avdelningen, där teven stod på. Det var Nobelmiddag och kungen höjde en gaffel – med en köttbit som kan ha varit fasan – och konverserade sin bordsdam. Jag tittade och insåg plötsligt att ”jag kan se tv igen!”. Sedan dess har jag älskat kungen, säger Niklas i Olaus Petri kyrka och möts av en skrattsalva från publiken, som hittills har lyssnat andäktigt.
Resten av tillfrisknandet är en långdragen historia. Niklas fick flytta hem, blev bättre, men fortsatte med sina Ectbehandlingar (”det blev 60–70 sammannlagt”).
NIKLAS EKDAHL
EN DAG 2013 fick han ett samtal från SVT i Göteborg som ville ha honom som programledare för intervjuprogrammet ”Min sanning”.
– Jag sa att jag var sjukskriven men bestämde mig sedan för att ta chansen. Jag hade inget att förlora. Om jag svimmade i studion fick de väl bära ut mig.
Det blev ett märkligt steg från psykiatrivården till Svthuset i Göteborg, ”från ett dårhus till ett annat”, säger Niklas skämtsamt.
Men han genomförde programserien och fick beröm för att han inte ”sa för mycket”.
– Dessutom var jag väldigt snäll mot politiker som Håkan Juholt och Sven-otto Littorin. Producenten sa ofta i min öronsnäcka att ”du måste gå hårdare fram”, säger Niklas som menar att ”Min sanning” betydde mycket för honom.
– Jag fick jobba och träffa andra människor. jag kom ut ur den där bubblan där jag bara tänkte på mig själv, något som drabbar många deprimerade.
I DAG ÄR han frisk, men det finns ändå skillnader mot det tidigare livet.
– Jag är känslig när saker skakar, och har till exempel slutat med utförsåkning på skidor.
2016, fem år efter den ödesdigra fotbollsmatchen, gav Niklas ut boken ”Hur jag dog – och fick klart för mig hur allt hänger ihop”.
– Jag frågade först familjen om lov att skriva boken, och det fick jag. Jag ville ha den tillåtelsen med tanke på vad jag hade utsatt dem för.
NIKLAS HOPPAS ATT ”Hur jag dog” ska hjälpa andra som befinner sig i en pressad situation, och dessutom har skrivandet varit en egenterapi för honom själv.
Du skriver om din nedstämdhet och vad som hände, men även allmänt om självmord och om din uppväxt och vuxna liv. Är det ett sätt att försöka förstå varför just du drabbades så svårt av depression?
– Ja, jag lägger väl ut lite ledtrådar till vad som kan ha varit orsaken.
Jag får en känsla av att du har arbetat för hårt. Du har varit chef för ledarredaktioner och samtidigt skrivit flera böcker.
– Jo, jag har nog jobbat mycket när barnen var små.
DET SÄGER NIKLAS Ekdahl som, efter föreläsningen i kyrkan, omringas av åhörare som vill tacka honom eller berätta sina egna historier.
– Jag har fått höra hundratals sådana sedan boken kom ut, säger Niklas som lugnt och uppmärksamt pratar med alla.
Någon frågar om han har lärt sig något av självmordsförsöket.
– Ja, jag kan se saker på ett annat sätt, och inte bekymra mig för småsaker. Jag är inte heller så rädd för att bli deprimerad, jag vet att det finns botemedel som ECT.