Jacob Gudmundsson högg ihjäl sin bror
Det var den 23 september år 1649 och Varberg hade hört till Sverige i bara fyra år. Men statstillhörighet var inte precis det viktigaste medlemmarna i familjen Gudmundsson hade att fundera på denna afton. På eftermiddagen gick Troels Gudmundsson hem till Ranild Nielsdatter, och med sig hade han vännen Bent Olsson.
DE BÅDA KARLARNA satt ned och bad att få en kanna öl. Troels uppmanade sedan Ranild att hämta Johanne Olofsdatter – den kvinna som hans bror Jacob hade gjort med barn och också tänkte gifta sig med. Av någon anledning var Troels emot detta gifte, möjligen för att han misstänkte att Jacob inte var den rätta fadern.
När Johanne kom började Troels i vänlig ton be henne att inte begära giftermål, åtminstone inte förrän man fått det besked man väntade på från prosten Herr Hans i Fjärås. Det var nämligen i Fjärås som lägersmålet (samlaget) hade skett, och man hade skickat efter något slags intyg (av vilket slag framgår tyvärr inte av de gamla handlingarna).
Troels sade, med samma vänliga ton, att ett giftermål inte skulle vara bra för hans bror just nu, men att de gärna skulle hjälpa Johanne efter sin ringa förmåga med andra saker. Just då kom Jacob Gudmundsson in i stugan. Han gick fram till Troels och frågade hur det gick med giftermålet: ”Har du pratat med sockenprästen ännu?”
TROELS HADE TYDLIGEN lovat att ordna allt med bröllopet. Men nu svarade han att han inte ville besvära sockenprästen ännu, inte förrän det där beskedet från prosten i Fjärås hade kommit. Då sade Jacob (på 1600-talsdanska): ”Du shalt schafe bescheden ty det staar i dine hender!” (Du skall skaffa beskedet ty det ligger i dina händer)!
Troels svarade något hånfullt och Jacob drog då sin kniv och stötte den två gånger i bröstet på Troels, som föll död ner på golvet. Jacob stötte sen kniven tre gånger till i sin redan döde bror.
Johanne försökte hålla honom tillbaka, men han sköt henne ifrån sig och sa att om hon inte släppte honom skulle hon bli olycklig. Ranild fick se att Jacob nu vänt sig till den helt oskyldige Bent Olsson och gett sig på honom med kniven. Han ramlade också ner på golvet, men han levde ännu.
Ranild sprang fram och försökte hindra Jacob att utföra fler illdåd, men han stötte bort henne, viftade med kniven och skar då upp hennes kläder en aning. Sedan böjde han sig ner, tog hatten av den döde Troels och rusade ut ur stugan. Ranild sprang efter men där ute var det nu så mörkt att hon inte såg åt vilket håll Jacob försvann.
Ranild verkar ha varit en rådig kvinna, för hon vidtog genast flera åtgärder: hon gick först och hämtade fältskären åt Bent Olsson, och sedan gick hon in till Troels hustru
JACOB GUDMUNDSSON hittades inte den kvällen. Det visade sig senare att han sovit hos en granne och att han förklarat blodet på sina händer med att han haft ett ”nävaslagsmål” med Bent. Men efter det hade ingen sett till honom – och inget straff kunde heller utdelas.
Hur gick det då med Bent Olsson? Jo, han överlevde, men han var mer illa däran än vad Ranilds vittnesmål visade. Fältskären som vårdade honom kunde nämligen berätta att Bent hade hela 16 sår på kroppen efter kniven.
En graviditet, ett uteblivet intyg om ett ”lägersmål” och ett uppskjutet bröllop. Mer än så behövdes inte för att göra hallänningen Jacob Gudmundsson till knivmördare hösten 1649.
Källa: Varbergs rådhusrätt och magistrat AIA:1 (1649-1662)