Alla har ett ansvar när vi läser och tar till oss av information. Det gäller även medierna.
Alla har vi ett ansvar när vi läser och tar till oss av information. Det gäller i lika hög grad medierna.
Tiggare greps i Uppsala med sex miljoner”. Med den rubriken publicerade Upsala Nya Tidning (UNT) på tisdagsmorgonen en uppseendeväckande nyhet. Polisen hade gripit en man som uppträdde hotfullt vid Resecentrum i Uppsala och beslagit en större summa pengar som han hade på sig.
Många läsare gjorde kopplingen till organiserat tiggeri och att mannen var Eu-migrant. Men den tolkningen var fel. Mannen var från Sverige och vanligtvis inte tiggare. I stället är nu mannen misstänkt för grovt brott mot penningtvättslagen. Dessa uppgifter publicerade också UNT senare på tisdagen, men då var skadan redan skedd. Många ”visste” redan vad den första nyheten handlade om.
NÄR DET GÄLLER så kallade ”fejknyheter” är det viktigt att lyfta fram att läsarna har ett ansvar att vara källkritiska. Men även medierna har ett ansvar, nämligen att återge nyheter korrekt. Det gäller även rubriker. Senare på tisdagen ändrade också UNT rubriken till ”Tiggande greps i Uppsala med sex miljoner”.
Det som komplicerar bilden är att tidningen bara några dagar tidigare skrivit om en man som dömts i Rumänien för trafficking för att ha lurat unga rumäner i just Uppsala. Som läsare är det inte konstigt att göra kopplingen till just organiserat tiggeri, särskilt som UNT är en trovärdig nyhetskälla. Frågan är bara, skulle tidningen ha väntat med att publicerat den första versionen tills man hade mer uppgifter?
”Vi hade så klart gärna gett våra läsare mer klargörande uppgifter redan i den första artikeln, men så fungerar inte den digitala journalistiken.”
Det säger tidningens redaktionschef Jens Pettersson i en intervju med tidningen Resumé på nätet (14/2). Men tidningens rubriksättning får hård kritik från bland annat Aftonbladets kolumnist Andrev Walden. I en kommentar till Resumé menar han att det alltid finns ett alternativ att inte publicera utifrån de första uppgifterna och att ”en osannolik uppgift som är politisk dynamit måste hanteras med någon sorts varsamhet och när Jens säger att ’så fungerar inte den digitala journalistiken’ har han helt enkelt fel.”
Här kan man säga att Walden i viss mån kritiserar den konsekvensneutralitet som journalistiken ofta sätter högt och som innebär att medierna inte ska ta hänsyn till konsekvensen av en nyhet.
DET ÄR INTE lätt att hitta rätt på nätet. Inte nog med att det finns så otroligt mycket att läsa, det är också svårt att veta vad som är sant och vad som är osant.
Att myter och osanningar sprids med vindens hastighet är inget nytt. Skillnaden nu mot tidigare är i stället hur information kan förmedlas. Med internet och inte minst sociala medier är kommunikationen i dag snabbare än den någonsin varit. Att ett inlägg eller en nyhet blir viral innebär att den får en oerhört stor spridning, och därmed snabbt forma hur vi uppfattar verkligheten.
Alla har vi ett ansvar när vi läser och tar till oss av information. Det gäller i lika hög grad medierna som också måste förhålla sig kritiska till sina källor. Det är inte ofta det blir så fel som i UNT:S fall, men det händer tyvärr – och då blir skadan stor.
Det måste gå att lita på de etablerade nyheterna. Jakten på att vara först får inte innebära att sanningen offras.