Regeringens förslag på ett vinsttak slår undan benen för välfärdsföretagen.
FÖRETAGSFIENTLIGT. Regeringens utformning av vinsttaket handlar om att försvåra så mycket som möjligt för skoloch omsorgsföretag.
LEDARE 21/2. När regeringen och Vänsterpartiet argumenterar för ett vinsttak för välfärdsföretag, brukar det heta att det handlar om att säkerställa att skattepengar används till de verksamheter de är avsedda för. När man läser den lagrådsremiss som regeringen överlämnade i januari, och som ska ligga till grund för den kommande propositionen, blir det dock uppenbart att det inte är användningen av skattemedel som egentligen intresserar regeringen. I själva verket är utformningen av vinsttaket skräddarsytt för att slå undan benen för skol- och omsorgsföretag.
ETT VANLIGT MISSFÖRSTÅND vad gäller det föreslagna vinsttaket är att det skulle handla om en begränsning av vinstuttaget, alltså utdelningen till aktieägarna, eller vinsternas storlek i relation till företagets omsättning. Men i stället för att använda ett av de mått som normalt sett används för att bedöma vinstnivåer och lönsamhet, har regeringen satt ett tak för vinsten i förhållande till företagens operativa kapital.
Det är ett vägval som säger mycket om regeringens intentioner. Eftersom få välfärdsföretag äger fastigheter, maskiner eller varulager är deras operativa kapital i allmänhet mycket litet. I praktiken innebär det att ett vinsttak i relation till det operativa kapitalet blir ett vinstförbud.
Utan möjligheten att driva verksamheten med överskott blir företagen av med den ekonomiska stabilitet som krävs för att långsiktigt kunna driva och utveckla skolor och äldreomsorg. Sannolikt skulle det i längden leda till att de flesta välfärdsföretag avvecklades.
Ändå menar regeringen på sidan 88 i lagrådsremissen att ”huvuddelen av verksamheterna kommer att fortsätta att bedrivas”. Sidan 99 ger en ledtråd kring hur man tänker sig att det ska gå till:
”Regeringen bedömer att vissa företag, särskilt de med större omsättning, har goda förutsättningar att göra omfattande ökningar av det operativa kapitalet redan i dag. Det finns däremot inga garantier för att så sker. Scenarierna antyder dock att med de förutsättningar som rådde 2015 skulle aktörer som fortsatt vill bedriva verksamhet inom de berörda välfärdsområdena ges incitament att genomföra investeringar som får inräknas i det operativa kapitalet.”
Med andra ord anser regeringen att friskolor och andra välfärdsföretag borde investera betydande summor i fastigheter, för att kunna fortsätta med sin verksamhet. Det är ett resonemang som understryker att planerna på ett vinsttak inte har något med kvaliteten i välfärden att göra.
FÖR FÖRETAGEN INNEBÄR vad som de facto blir ett krav att äga sina lokaler att tid och energi behöver läggas på något som inte har med kärnverksamheten att göra. Men framförallt innebär det att resurser som skulle kunna användas för att utveckla och expandera framgångsrika verksamheter binds upp i fastigheter. Det tjänar inte någon på, allra minst elever och brukare i äldreomsorgen.
Vinsttakets utformning handlar om att försvåra så mycket som möjligt för skol- och omsorgsföretag. Oavsett hur mycket regeringen säger sig värna valfriheten, lär vinsttakets konsekvenser bli den motsatta.
Sannolikt skulle det i längden leda till att de flesta välfärdsföretag avvecklades.