Frida Hyvönen tonsätter drömspel
Den kritikerrosade artisten Frida Hyvönen står för musiken till Ilya, en nyskriven pjäs signerad dramatikern Lars Rudolfsson. – Det har varit en skola in i teatervärlden, som jag har upptäckt att jag gillar väldigt mycket, säger Hyvönen.
Det är flera veckor kvar till premiären av Ilya på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm och bakom ridån på Klarascenen hörs hammarslag och borrmaskiner. Då och då tränger behagligare toner igenom larmet, när cellisten Linnea Olsson övar med de andra musikerna Ida Lindberg och Lisa Grotherus.
Musiken som trion repeterar in är skriven av Frida Hyvönen, en artist som manusförfattaren och regissören Lars Rudolfsson är snabb med att hylla.
– Hon är bäst i Sverige, tycker jag. Fridas musik följer inte några vanliga mönster. För mig gör det att musiken har ett slags teatral kvalitet. Det finns någonting väldigt originellt i den, och det måste det finnas för att den ska klara av att gifta sig med en teaterföreställning som i sig har massa uttryck, säger han.
MUSIKEN ÄR CENTRAL i Lars Rudolfssons uppsättningar, inte minst i musikaler som Kristina från Duvemåla och Chess eller operor som Carmen och Trollflöjten. Ilya är inte lika lätt att genrebestämma. Berättelsen, en originalidé, kretsar kring en kvinna som letar efter sitt barn. Den skildras på ett icke-linjärt vis där nutid blandas med dåtid, där fantasi och verklighet går in i varandra, av skådespelare som med jämna mellanrum tar ton.
– För mig är teater någonting som uppstår ur ingenting, och så var det med den här pjäsen. Jag fick en bild av en kvinna som ligger på ett golv på en polisstation och undrar var hon är någonstans, säger Rudolfsson.
– Vi har inte bestämt vad den ska ha för etikett, det behöver man inte göra. Men jag skulle kunna säga att
det är något slags experimentell musikal. Det finns ingen musikalförebild, men det är väldigt mycket sång _ och även några dansnummer, säger Hyvönen.
BORTOM POPMUSIKEN har Frida Hyvönen tidigare tonsatt dansföreställningen Pudel och fotoboken Drottninglandet. Musiken till Ilya är ytterligare ett kliv in i en ny värld.
– Jag har haft en vag känsla att det kommer att öppna sig åt det där hållet, alltså film och teater. Då är det klart att det är underbart om en person som Lars hör av sig. Det är ju himmelskt. Och det har visat sig vara mer än att bara tonsätta. Jag har blivit intresserad av hela processen, säger hon.
– Lars och Kersti Vitali Rudolfsson, som gör kostym, och deras gäng är inga duvungar. De är bäst på det de gör och det är jättehäftigt att få vara delaktig i det sammanhanget. Även om jag inte är någon ungdom så är jag ändå ny inom att göra teatermusik. Det har varit en skola in i teatervärlden, som jag har upptäckt att jag gillar väldigt mycket.
Längs vägen anammade Hyvönen också en ny arbetsmetod. I stället för att, som tidigare, sjunga in arrangemangen för att visa andra musiker hur de ska spela har hon skrivit noter med hjälp av ett datorprogram.
– Jag brukar känna mig fri i mitt skapande, men nu jag har känt mig ännu ett snäpp friare. Jag har känt en lättsamhet runt det, att jag har kunnat organisera extremt enkla och fåniga idéer och ta dem på allvar. Den platsen kan jag på något sätt tycka är ännu mer tilltalande än att vara popartist i dag. Det är en roligare utmaning. Det är också ganska skönt att få en stor spelplan för mina mer introverta sidor.
NÄR SCENEN ÄR färdigbyggd och repetitionerna klara hoppas Lars Rudolfsson att Ilya ska gå rakt in i publikens hjärtan.
– Jag gillar teater som inte utger sig för att vara märkvärdig eller kräver att publiken ska ha läst på innan för att fatta den. Allting måste hända när publiken sitter där. Man måste bli drabbad, man måste älska musiken, man ska sjunga låtarna när man går hem och man ska tänka på rollfigurerna. Det är målet, säger han.
Ilya får premiär den 2 mars på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm.