Skoningslöst om
Det blev Fatih Akins Utan nåd och inte Ruben Östlunds The square som vann årets Golden Globe (det näst finaste filmpriset i USA) i kategorin bästa icke-engelskspråkiga film. Jag tror att det var själva ämnet i Akins film som fällde avgörandet för hur man än vrider och vänder på saken känns en film om den terrorism som kan drabba vem som helst, när som helst och var som helst viktigare än en dramakomedisatir med udden riktad mot pretentiösa konstinstallationer. I Utan nåd finns också en fenomenal rollprestation från Diane Kruger. Hon brukar medverka i lättglömda Hollywoodrullar (National treasure), men nu har hon åkt hem till Tyskland för huvudrollen i en helt annan typ av film, och håller högsta klass i en roll som verkligen inte är enkel.
Utan nåd inleds halvdokumentärt (skakig handkamera) med ett bröllop i ett fängelse. Det är Katja (Kruger) som gifter sig med kurden Nuri (Numan Acar), som är dömd för narkotikabrott. Ett snabbt hopp några år framåt i tiden. Katja, Nuri och parets lille som bor i ett fint hus i Hamburg. Familjen har det riktigt bra. Plötsligt och utan något motiv dödas både maken och sonen i ett bombattentat. Allt detta får regissören med i filmens korta prolog.
DRAMA
UTAN NÅD Regi: Fatih Akin Med: Diane Kruger, Denis Moschitto, Numan Acar och Johannes Krisch Tyskland, 2017 (106 min)
44-ÅRIGE AKIN ÄR född i Tyskland, men hans föräldrar kommer från Turkiet, ett land som regissören återkommer till i film efter film, till exempel Vid himlens utkant.
Frågan som intresserar