”Min uppgift nu är att vara en gnällspik”
JUBILAREN: I FEMTIO ÅR HAR HAN LEVERERAT BÖCKER I EN STRID STRÖM
Bara fem år efter att Theodor Kallifatides emigrerat från Grekland till Sverige kom hans första bok ut, diktsamlingen ”Minnet i exil”. Sedan dess har han fortsatt att leverera. Visst har det funnits svackor, senast 2015 då han plötsligt bestämde sig för att det fick vara nog. Men det löftet höll bara ett år. I fjol var han tillbaka på banan igen med romanen ”Ännu ett liv” som rosades av både kritikerna och läsarna. Under höstens bokturné fick arrangörerna vid flera tillfällen byta till större lokaler för att stolarna inte räckte till alla. Hur kändes det?
– Väldigt behagligt och bekräftande. De här människorna tycker också om böcker och kommer inte bara av nyfikenhet och för att träffa en författare, hur känd eller okänd han är.
Dessutom månar han mycket om sina läsare och tycker att det är viktigt att träffa dem. För varje boksläpp har han rest runt i Sverige. Oftast med egen bil eftersom han då får chans att se sig om i landet. Det är en av höjdpunkterna, berättar han, men det innebär ofta ett ganska späckat program när det är många orter som ska besökas. Enligt honom själv var det därför han i början av februari ramlade och bröt sin högra arm.
– Jag var för trött helt enkelt. Men det är ingen katastrof. Och det är första gången jag bryter något. Det var på tiden. Jag är 80 år gammal och någon gång ska det hända.
– Problemet nu är rörelsefriheten och att jag måste göra allt med vänster hand. Det är inte så lätt, men det ska ju vara bra mot Alzheimers, säger de.
Å ANDRA SIDAN kan han kosta på sig att ta det lite lugnt. Årets roman är redan klar och kommer ut till hösten i både Sverige och USA. Det blir hans 37:e vilket betyder att han under sina år i Sverige gett ut en bok vart eller vartannat år. Därtill har han jobbat som lärare i filosofi, varit chefredaktör och skrivit manus och recenserat böcker.
Även om Theodor Kallifatides flyttade från Grekland för mer än femtio år sedan finns landet alltjämt med honom, inte minst i hans böcker. Samtidigt har han jobbat hårt för att övervinna Sverige, eller snarare har det handlat om att hitta tillbaka till sig själv. * * * * *
”Det ska jag inte göra, främst på grund av att jag har brutit armen. Dessutom har jag redan firat min födelsedag. Jag lovade mig själv att skriva en bok det år jag fyller 80 år, och det har jag gjort. Den kommer ut i höst.” *
– Jag hade levt tjugofem år i ett annat land så det är det klart att det fanns ett jag. Uppgiften som invandrare är att etablera sig själv i sitt nya land utan att ändra sin karaktär. I viss mån blir det så i alla fall med tiden. Du skaffar dig dina vanor, nya tankesätt och ser på saker och ting med andra ögon. Men det är förändringar som är helt rimliga. Det är bara fanatiker som inte låter sig påverkas av verkligheten.
Har din drivkraft förändrats med tiden?
– Första åren hade jag stor hjälp att återetablera mitt riktiga jag av samhället som också expanderade mot mer rättvisa, mer utbildning. Hela Sverige tog gigantiska steg under 1970-talet. Det fanns en optimism och en tro på framtiden. Men de senaste åren har jag märkt av en förändring som oroar mig. Det är inte så att jag känner mig hjälplös, men jag ser att vi har avvikit från det stora reformprogrammet: utbildning åt alla, rättvisa löner, ökad jämlikhet och jämställdhet. Vi börjar kanske glömma de här sakerna.
Menar du att du i början hjälptes av en framåtskridande våg, men att den nu har vänt och då har även din drivkraft förändrats?
– Ja, precis. Nu är min uppgift att i möjligaste mån rädda så mycket som det går av det jag älskar med det här landet och vara en gnällspik, och jag är stolt över det.
– Och en grekisk man som slutar som gnällspik i Sverige har onekligen haft ett intressant liv.
Theodor Kallifatides har sett hur det svenska samhället förlorat sin framtidsoptimism. – Nu är min uppgift att i möjligaste mån rädda så mycket som det går av det jag älskar med det här landet.