Folklustspelet blir tradition i Kinnared
Bland medlemmar i Kinnareds hembygdsförening pågår förberedelserna inför årets folklustspel – som kommer att handla om ett bröllop.
Hallandsposten har förtroendet att få kungöra en förlovning, den mellan Poeten och Surkärringen.
De två karaktärerna är utmejslade i de två folklustspel som spelats upp i Kinnared av lokala amatörer.
– Nu blir det ett tredje spel, och i vi flyttar handlingen ett år framåt, till 1882. Arbetsnamnet är Det stora bröllopet, berättar Bengt Svensson som är författare och regissör till spelen.
JAG BESÖKER DEN sista av en handfull träffar som varit i Kinnared skola under vintern. Deltagarna berättar anekdoter från Kinnared. Det är vitt, brett och ibland skabröst och Bengt antecknar för fullt.
– Och så var det han som blev så arg att han slet av sig förlovningsringen och kastade den i Österån. Där på botten ligger den säkert kvar än i dag..., börjar Kent Augustsson en ny historia.
Folklustspelen började med viljan att knyta an Kinnared till Tågdagarna, vilka arrangerades i Landeryd.
FÖRSTA TANKEN VAR att anlita folk utifrån som skrev, regisserade och spelade. Men över förväntan har föreningen lyckats att mobilisera medlemmar och andra lokal förmågor.
En av ”motorerna” i sammanhanget är Bengt Svensson, som var ganska nyinflyttad till Kinnared när det hela började och som dessförinnan jobbat med teater i Varberg.
Första folklustspelet handlade om lanthandeln, vilken var en samlingsplats för de allra första tågresenärerna i Kinnared. Nästa var om stationshuset som byggdes först ett år senare.
Nu, med bröllopet, håller man fortfarande sig kvar i stationsmiljön.
– Även om det inte blir några fler tågdagar, har vi bestämt oss att varje första söndag i september ska vara en Kinnaredsdag, säger Bengt Svensson och slår fast när man ska spela i år.
– Förra året var vi så många att vi kunde ha tolv roller och dessutom en orkester med fem musiker. Vi spelade för 400 personer på fyra föreställningar, berättar Evy Johansson.
Bengt Svensson har nu till uppgift att fram till sommaren författa ett pjäsmanus. Han anger att han måste sålla och skapa en sammanhängande historia av allt det som hembygdsgruppen bidragit med under cirkelträffarna. Men Dubbel-kalle, Mor Anna, Gottfrid och de andra figurerna kommer att vara med.
INNAN JAG LÄMNAR skolan pressas jag till att i tidningen inte avslöja den kommande handlingen, om jag eventuellt fått grepp om den. Men sedan enas vi om att jag ändå kan utlysa den nämnda förlovningen; för vem vet, det är inte säkert att det blir just Poeten och Surkärringen som till slut står där framför prästen?