”MITT LIV DE SENASTE ÅREN HAR GÅTT I 200 KILOMETER I TIMMEN”
JUBILAREN:
Som tjugoåring gjorde hon en tjugoårsplan för livet. Nu är de flesta punkterna avbockade för Sydsvenskans och HD:S kulturchef Rakel Chukri, som är sugen på nya utmaningar.
Jobb och fritid flyter lätt ihop för Rakel Chukri, som på senare tid både har accepterat och omfamnat att hon är en arbetsnarkoman. För nio år sedan blev hon kulturchef för Sydsvenska Dagbladet. Då var hon en 30-årig stjärna på uppgående i mediabranschen, som hade skrivit för kulturredaktionen i flera år och varit programledare i Sveriges Radio, bland annat.
Somliga undrade om det skulle bli mycket politik på kultursidorna nu, när en statsvetare tog över rodret. Och hon är verkligen mycket politiskt intresserad. Men konsten och kulturen låter sig inte reduceras till en politisk pamflett, menar Chukri. Man måste acceptera att konsten är komplex och arbetar på andra plan än vad politiken gör.
– Många anstränger sig hårt för att utläsa politiska budskap i filmer, böcker och musik. Men med det sagt vet jag att konstnärliga verk också kan hjälpa oss att förstå världen bättre. Man ska bara inte överpolitisera det.
Sin bakgrund beskrev hon ingående i Sommar i P1 2012. Uppväxt som enda dottern i en stor, assyrisk familj i Jönköping, ”Sveriges Jerusalem” kallat eftersom där fanns så många frikyrkliga. Själv skämtar Rakel om att hon är trippelvaccinerad ur religiös synvinkel:
– Min pappa är katolik, min mamma är syrisk-ortodox, och jag är konfirmerad i Svenska kyrkan.
SJÄLV ÄR HON inte troende men religiöst intresserad (vilket hon tycker att fler svenskar borde vara, med tanke på vilken viktig roll religionerna spelar i världen). Hon beskriver sin uppväxt som en kamp mot rigida normer och konservativ religion och för mer egen frihet. Men att hon aldrig varit rädd för lite dålig stämning, och att de ständiga, hetlevrade diskussionerna hemma med föräldrarna bar frukt.
– En av mina största bedrifter i livet är att min pappa har sagt till mig att han är feminist. Han frågade mig en gång så här, ”Rakel, vad är en feminist?” ”Det är att män och kvinnor ska ha samma rättigheter.” ”Okej, då är jag feminist.” Över 80 år, född och uppvuxen i ett konservativt land, och kan ändå tänka nytt.
Dessutom växte hon upp med ett helt gäng schyssta äldre bröder, som såg till att syrran blev allmänbildad inom hiphop, actionfilm och Stephen King-romaner. Hennes pappa hade ett gatukök, och det bästa hon visste var att slinka in hos honom och sitta och plöja serietidningar. Men hon hängde på biblioteket också, och som sextonåring följde hon med en kompis till Stockholm. Kamratens pappa introducerade dem för konsten på Thielska Galleriet och Dramaten.
– Vi såg två pjäser på några få dagar, ”Misantropen” och ”Medea”, och det var nästan en religiös upplevelse för en 16-åring. Jag blev helt ”hooked”.
ÄNDÅ HANDLADE DE tidiga drömmarna inte om kulturjournalistik utan om politik och en framtid som ”Eu-byråkrat”. Hon läste statsvetenskap i Lund och engagerade sig i Liberala ungdomsförbundet. * Fyller: 40 år den 20 mars. * Gör: Kulturchef på Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad. * Bor: På Värnhem i Malmö. * Familj: Gift med författaren Mats Kolmisoppi. Stor fet assyrisk släkt, åtta bröder, mamma och pappa. * Så firar jag födelsedagen: ”Jag tror faktiskt att jag kommer att resa bort. Det är vad vi har sagt. Så jag slipper svara på frågan ’hur känns det’ hundra gånger.” * Om att fylla 40: ”Det är en spännande tid. Det kanske låter knäppt, men när jag var student gjorde jag en 20-årsplan för min karriär. Och det har gått lite snabbare än vad jag trodde att uppnå den så jag kanske ska sätta mig ned och göra en ny.” Föräldrarna drev på sina barn att lyckas i skolan; att studera vidare efter gymnasiet var en självklarhet.
– Jag tror att väldigt många andra generationens invandrare har den erfarenheten, att föräldrarna vill att deras barn ska ta de möjligheter som de själva aldrig fick. Och det kan vara väldigt tufft också, att man ska uppfylla både sina egna och föräldrarnas förväntningar.
Det kanske förklarar Rakel Chukris ambitioner och driv. När hon behövde bli bättre på att skriva stegade hon iväg till studenttidningen Lundagård, som varit plantskola för mången framgångsrik journalist. Där blev hon redaktör, och på den vägen är det.
I DEN OVAN nämnda 20-årsplanen stod förresten både att få jobba på P1 och att bli kulturchef på Sydsvenskan. Med mycket på listan avcheckat gott och väl före 40-årsdagen återstår det att se vad hon ska göra härnäst.
– Fördelen med mitt jobb är att det aldrig är tråkigt, det händer alltid något. Men samtidigt har jag börjat längta efter en ny fas i livet.
– Jag längtar lite efter att bo och jobba utomlands en period, och det har inte bara med vädret att göra. Det finns en liten blueshåla i Mississippi som Mats och jag har varit i flera gånger, som jag har börjat fantisera om att flytta till, skrattar hon.