Kultur&nöje.
”En man av hjärtat” är inte enbart Plura Jonssons musikaliska resa. Det är också en berättelse om hans 66-åriga liv.
KONSERT
PLURA En man av hjärtat Halmstads teater, 18 mars
”Vi får inte bara Pluras musik – vi får även hans liv berättat mellan de musikaliska pärlorna.”
”En resa genom mitt liv och de platser jag befunnit mig på”. Det är så som Plura Jonsson själv beskriver sin självbiografiska show ”En man av hjärtat” som efter höstens succé på Scalateatern i Stockholm nu på sin Sverige-turné i söndags kväll nådde Halmstads teater.
Jag ska villigt erkänna att jag hade svårt att se denne 66-årige rufsige, ostrukturerade poprebell i regisserad form. Men det är just Hugo Hanséns regi på Pluras eget manus som får detta att hålla ihop i drygt två timmar utan att glappa eller spreta för mycket.
Okej, det som går förlorat är förstås den spontana kommunikationen med publiken och improvisationen när det på sina ställen hackar när Plura kommer av sig i sitt manus.
Men i gengäld får vi inte bara Pluras musik – vi får även hans mustiga, härjade och allt annat än lugna liv berättat med anekdoter mellan de musikaliska pärlorna om livet, döden, relationen till familjen, kärleken, maten och naturligtvis – musiken.
I 47 års tid(!) har Per Malte Lennart Jonsson med sin röst och sina sånger intagit och berört oss.
På senare år har han också blivit alltmer känd för sitt kulinariska intresse, såväl genom tv-program som ”Mauro & Pluras kök” till hans kokböcker.
Eller som hans vän Mauro Scocco, här förinspelad och inklippt ”gondoljär”, uttrycker det: – En folklig pilsnergubbe. Just Scocco ger showen en extra dimension när han munhuggs med sin polare som ciceron på resan som tar oss från uppväxten i hörnet Kungsgatan/st Persgatan i Norrköping, radhuset på Åkaregatan, kollektivet på Båtsvägen i Sollentuna där alla Eldkvarn-medlemmar både med flickvänner och husdjur till resorna ut i världen.
Men det är naturligtvis ändå musiken som bär den här showen. Från det att han kommer in på scenen i stråhatt, gammal resväska och beige linnekostym och drar på sig sin Fender Stratocaster i inledande ”Här kommer döden”. Till medleyt två och en halv timme senare med ”Vår lilla stad”, ”Genom ljuva livet” och ”Pojkar, pojkar, pojkar” och det extra extranumret i akustisk kostym med ”Nerför floden”.
Då har vi efter det lågmälda första setet när ”Alice” som sista låt drar bort ridån för kompbandet sedan fått en rivstart på andra delen med ”Kärlekens tunga” och sedan också en bländande ”Fulla för kärlekens skull”.
Med Eldkvarn tillfälligt lagt på is har Plura i stället med sig ett nytt band med unga musikanter, en kvintett ledd av sonen, gitarristen och kapellmästaren Axel Jonssonstridbeck.
Eldkvarns driv och desperation är ersatt av ett softare sound och kanske att det skulle ha behövt bränna till lite mer ibland.
Fast visst är alla i den drygt halvfulla teatern ändå tacksamma över att Plura aldrig lydde sin mammas råd:
– Bli aldrig musiker! Då blir du slav under buteljen.
JAN-OWE WIKSTRÖM