770 fotbollströjor drog fullt hus
Fotbollströjor, så oändligt mycket mer än just bara – fotbollströjor. Åtminstone om du frågar journalisten och fotbollskonnässören Erik Niva som just nu reser Sverige runt med sin tröjutställning.
– Fotbollströjor har för mig alltid varit en genväg ut i världen. Man ser en tröja och förflyttas någonstans där fotbollen har sin speciella roll i samhället i en annan kultur och med andra livsvillkor, förklarar Sportbladets och Viasats fotbollsexpert och uppskattar att han köpt 60 procent av tröjorna på plats.
– Fotbollen är världens största kulturkraft så den ska väl kunna ha ett slags vernissage lika väl som en obskyr konstnär kan ha det? Så för mig är fotboll att förstå världen ena dagen och stänga av den nästa och bara låta fotboll vara fotboll.
Närmast osannolika 770 tröjor finns i samlingen som normalt brukar ligga inpackade i sopsäckar i familjen Nivas garderober!
– Jo, min sambo har ju undrat vad jag ska med alla tröjor till som bara tar plats. Och nu har jag ju svaret: För att kunna ställa ut dem och åka på turné, skrattar han.
HALMSTAD – SOM sålde slut först av alla – var första stoppet av åtta på resan. Och det är inte av en slump.
– Nej, för mig ligger Halmstad nära fotbollens själ, där gräset aldrig luktar så mycket fotboll som just här vid Nissans mynning. Kommer du ihåg din första tröja?
– Ja, fast den har jag tyvärr inte kvar. Det var på väg hem efter en folkdansturné(!) i Västtyskland Em-sommaren 1988. Då såg jag för första gången fotbollströjor till salu. Men eftersom Hambur- ger SV har samma färg, rödvitt, som Malmbergets värsta rivaler, Gällivare SK så var det otänkbart för mig att köpa den. Men långt nere i källaren hittade butiksägaren en tröja med St Pauli så den fick det bli.
ATT FÖRSÖKA ”sätta dit” Niva på någon av tröjorna är meningslöst. Han kan allihop – oftast ihop med en historia bakom landet, klubben eller spelaren.
– Men be mig inte rangordna dem för nästan alla betyder något. Vilken tröja var svårast att få tag på?
– Tractor Sazi från Iran som representerar den azeriska minoriteten i landet, berättar Erik som osannolikt nog på utställningen sedan träffar Robin Hakimi vars klubb är just – Tractor Sazi .
– Eftersom mina föräldrar kommer därifrån har Tractor alltid varit min klubb, förklarar Robin.
Dyrast då? – Det måste vara tröjan från Al Ittihad i Aleppo i Syrien. Den ville jag verkligen ha då den förkroppsligar Syrien för mig innan bomberna började falla. Jag fick ge 2 000 för den.
Men som den, sedan 1985–1986, inbitne Tottenham-supportern Erik är (ett 70-tal Spurs-tröjor finns här) så finns det ändå begränsningar i samlingen av rent ”principiella” skäl...
– Här finns inga tröjor som riskerar att konkurrera med Tottenham. Så det är väldigt få Premier Leagueeller Champions League-klubbar här och skulle det vara det är det när klubbarna inte var något hot utan spelade i en annan division. Som Watford eller Brighton.
– Så för mig är en signerad Cristiano Ronaldo-tröja helt ointressant. Hellre då Ferroviario Maputos bortaställ från Moçambique.