Snygg hyllning till brittisk fotboll från förr

Regi: Stenåldern. Nära Manchester. Runt lunchtid. Vi snackar brittisk humor typisk för Nick Park som tack vare de briljanta Wallace & Gromitkortfilmerna Osten är slut, Fel brallor och Nära ögat har en hel del fullvuxna fans (däribland jag). Fans som förstås väljer att se Grottmannen Dug på engelska för att inte gå miste om en strid ström av svåröversatta ordvitsar och högklassiga röstprestationer.

PARK ENVISAS MED att använda sig av en gammaldags stop motion-leranimeringsteknik, som är extremt tidskrävande. Det har bara blivit tre långfilmer på arton år, men filmerna har varit värda att vänta på. Stenåldern, som sagt. Ett snabbt hopp åtskilliga sekel framåt i tiden. Pojken Dug och hans stam bor i en idyllisk dal där man jagar kaniner eftersom mammutar är för stora och farliga. Upp dyker plötsligt bronsålderns människor, ledda av den dryge och girige franske Lord Nooth.

GROTTMANNEN DUG

Nick Park,storbritannien, 2018 (89 min)

FRAMTIDEN SER DYSTER ut för grottmänniskorna, men så uppenbarar sig chansen till en fotbollsmatch. Stenåldern mot bronsåldern och deras proffslag Real Bronzio, med en tysk diva som den stora stjärnan. Jag tror att 60-årige Park, med glimten i ögat, vill ha sagt följande: Det var engelsmän som hittade på fotboll så som sporten ser ut i dag. England blev snabbt förbisprungna av en rad andra nationer och har inte haft någon rejäl framgång sedan Vm-guldet 1966. Kanske inte direkt stenåldern, men nästan.

Slapstickhumorn behöver man inte vara särskilt gammal för att uppskatta, men fotbollsskämten kräver ett genuint intresse för fotboll i allmänhet och engelsk fotboll i synnerhet.