Klyftan sluts inte med statsbidrag
Fjollträsk. Där sitter eliten och bestämmer över resten av Sverige. I huvudstaden bor människor som ser ner på alla som inte äter frigående sojabönor med ekologiska chiafrön till lunch. Är det så människor utanför Stockholm ser på huvudstadsborna? Faktiskt inte. I en ny rapport från Stockholms handelskammare undersöks attityderna till Sveriges största stad. Bland det positiva som lyfts upp är det stora utbudet av kulturupplevelser och närheten till skärgården. Bland det negativa finns stress, bilköer och att staden är för stor. Endast drygt 5 procent svarar att det största problemet med staden är stockholmarnas påstått dryga attityd.
DEN KULTURELLA KONFLIKTEN mellan Stockholm och övriga landet är alltså överdriven. Men det betyder inte att det saknas en politisk konflikt mellan stad och land. Urbaniseringen gör att kvaliteten i samhällsservicen sjunker för de som väljer att bo på en mindre ort.
Skolor stänger på grund av bristande elevunderlag, tillgängligheten till sjukvård försämras och handlare stänger igen. Att säkerställa att man ska kunna bo i hela landet med en god levnadsstandard är därför en politisk fråga.
I mitten av mars lanserade regeringen en proposition med syfte att sluta klyftan mellan stad och land. Tyvärr handlar förslagen mest om hur mycket bidrag som ska fördelas.
Att staten satsar ekonomiskt på landsbygden är så klart inte fel. En politik som bara bygger på bidrag bekräftar dock en bild av att människor som lever på landet behöver räddas av en högre ort.
Då är handelskammarens förslag på hur jämlikheten mellan stad och land kan öka desto bättre.
En viktig del är att lokala politiker faktiskt tar ansvar. I dag kompenseras kommuner med små ekonomiska marginaler genom det kommunala utjämningssystemet, där pengar omfördelas från rikare delar av landet. Ett sådant system är i grund och botten rimligt, men dagens utformning leder till att en kommun kan missköta ekonomin, strunta i företagsklimatet och goda arbetsmarknadsåtgärder.
Systemet borde i stället syfta till att öka incitamenten att driva en politik som skapar lokal och regional tillväxt. Jobb, affärsmöjligheter och skatteintäkter på landsbygden skapas på precis samma sätt som i städerna: genom ett bra företagsklimat.
EN ANNAN PUSSELBIT för att minska klyftan mellan stad och land är att göra det enkelt att resa. Det ska vara enkelt att dag- och veckopendla mellan en mindre kommun och en större ort. Bygget av höghastighetsbanor är en central del i detta, som inte bara gynnar knutpunkterna utan pendlingen i hela landet. Att regeringen infört flygskatt även på inrikesflyg är ett steg i rakt motsatt riktning.
Sverige är ett land, jämlikhetsambitionerna i politiken är höga och att landet inte enbart består av städer har ett högt kulturellt, socialt och även ekonomiskt värde. ”Hela landet ska leva” är kanske en klyscha. Det är inte mindre sant för det.