Anders är redo att tala med
HALMSTAD: PRÄSTERNA PÅ SJUKHUSET GER STÖD OCH SAMTAL
Sjukhuskyrkan vid Hallands sjukhus i Halmstad ligger strax innanför den gamla huvudentrén. Här finns ett andaktsrum i en liten sal som utstrålar stillhet.
Anders Pihl är en av fyra personer som arbetar vid sjukhuskyrkan och vi träffas på hans kontor, som pryds av små ikonbilder och ett krucifix på väggen.
Anders kommer precis från ett möte i PKT, Palliativa konsultteamet, vid sjukhuset som sammanträder varje tisdag. Där träffas läkare, sjuksköterskor, präster och annan personal vid sjukhuset.
– Mötet är ett av flera forum där vi i sjukhuskyrkan kan bli ombedda att ta kontakt med en patient, som behöver någon att prata med, säger Anders.
DET ÄR HAN och hans kollegor – liksom psykolog, kurator och andra yrkesgrupper vid sjukhuset – som rycker ut för att bistå patienter.
– I de samtalen är vi präster främst lyssnande medmänniskor. Vi predikar inte vår tro, om inte patienten själv vill. Ibland kan någon fråga ”kan du inte be för mig?” och det gör vi gärna och vi kan också undra, om vi upplever att det är lämpligt, ”vill du att jag ber för dig?”. En bön kan vara befriande även för den som inte brukar be.
Jag antar att de flesta som vill prata med er lider av allvarliga sjukdomar?
– Både ja och nej, det behöver inte vara så att man har en allvarlig sjukdom, men i svåra livssituationer är det vanligt att man vill ta upp de existentiella frågorna
Det sägs ju att människor blir mera andliga, ju närmare döden de kommer.
– Så kan det bli. Det är naturligt att de vill veta om det finns en fortsättning på livet, även om de aldrig varit troende.
Det är ofta patienten själv som kontaktar sjukhusprästen, men ibland är det personalen på avdelningen som tror att hen kan behöva samtalsstöd.
– Vi har stor respekt för de patienter vi möter och vill inte tränga oss på någon som inte vill ha kontakt.
Kan man få prata med er även om man bara har en ofarlig åkomma, som ett brutet ben?
– Självklart kan man det. Ibland blir vi ombedda av anhöriga eller av personal att besöka någon som har sina släktingar långt borta, eller kanske inte har någon nära anhörig. Så blir det kanske lite mindre ensamt. Vi är till för alla, man måste inte ha en viktig anledning för att prata med oss. Ibland behöver vi människor bara någon att lätta hjärtat för.
Jag vet, av egen erfarenhet, att sjukhuspräster även stöttar den sjukes anhöriga.
– Ja, den anhörige påverkas naturligtvis av sin närståendes sjukdomstillstånd och kan vara orolig och ledsen. Vi hjälper då gärna till att stötta med samtal, så de anhöriga ska orka finnas hos den som är sjuk.
Ibland är det väl bara de anhöriga du kan tala med? Patienten kanske inte är kontaktbar?
– Ja, Det är viktigt att finnas för dem, och då kan det hända att de ber mig sjunga en psalm – som deras släkting alltid har gillat.
Du får ofta möta döden, och det gäller väl även de vårdanställda. Kan de också behöva sitta ner med en präst?
– Vi är till för alla på sjukhuset, patienter, närstående och personal. Det är inte ovanligt att de anställda vill prata av sig efter en jobbig dag. Det kan också beröra deras privatliv, oro för olika saker med mera, jag har absolut tystnadsplikt och i sjukhuskyrkan för vi inga journaler.
Anders Pihl är sjukhuspräst och möter ofta död och sorg på sin arbetsplats, men också många positiva känslor. – Att göra det lättare för människor som har det svårt ger mig glädje och energi.