Miss Li var magisk – men det var inte ljudet
POP Miss Li Halmstad Live 6 april 2018 Dotter och Amanda Aasa förband.
Magiskt – Miss Li! Tyvärr kan man inte säga detsamma om ljudet, Halmstad Live.
För visst har stället alla förutsättningar för att bli den mellanstora konsertscen som Halmstad har saknat sedan Diezels dagar, även om det just den här kvällen inte är fullt.
MEN DÅ MÅSTE ljudet fixas och dämpas med tyger och skynken så att det inte, som nu, kastas mellan de hårda ytorna till en enda slamrig ljudgröt.
Inte ens Miss Lis mellansnack gick fram mer än några ord och att höra namnen på hennes skickliga medmusikanter var bara att fetglömma.
Så jag vågar inte tänka tanken när Hardcore Superstars och de riktigt larmiga akterna kliver upp på scenen.
För både de och Miss Li förtjänar ett bättre ljud.
Nu blev det ändå allsång redan i den fjärde låten, den snygga ”Beautiful” med Linda Carlsson, som hon egentligen heter, i helrött efter en vass, uppdaterad öppning.
Adele, Miriam Bryant, Laleh, Amanda Jensen, Alicia Keys, Janis Joplin... En hel värld av kvinnliga artister snurrar förbi i den musikaliska torktumlaren för att till slut förkroppsligas till – Miss Li.
OCH DET ÄR just det som gör den 35-åriga dalkullan så kittlande, så spännande. Det lekfulla. Och oförutsägbara. Hon rör sig ledigt och lätt mellan stilarna.
Från bubblande (60-tals)pop, modern r’n’b, gammal blues, sprudlande rock, galen kabaré, glödande soul och avig jazz.
Den senaste plattan från november i fjol, ”A woman’s guide to survival”, utgör naturligtvis grunden på den högproduktiva Miss Lis nya turné runt Sverige.
Bara under det senaste året har hon hunnit med fyra singelsläpp, en fullängdare, en sommarturné och – ett omtalad bad i Skellefteälven...
SÅ HÄR FÅR vi både nämnda ”Beautiful”, storslagna ”Aqualong”, balladen ”Hurricane”, dansbeaten i ”The day I die (I want you to celebrate)”, den gungande halvreggaren ”Bonfire”, gospelstämning i ”Seduce me slowly” och inte minst – den Janis Joplin-blödande ”Love hurts”.
Men naturligtvis också ”gamla” godingar som den fantastiska Beatles-pastichen ”Dancing the whole way home”, det halvgalna kabarénumret ”Stupid girl” och hennes egen ”Så mycket bättretolkning av Pugh Rogefelts ”Här kommer natten”. Innan låten där allting började för tolv år sedan, den busigt charmiga ”Oh boy” sätter punkt för ordinarie set efter en och en halv timme.
– Jag vill aldrig att det ska sluta, tror jag mig då ha hört en lycklig Miss Li ha utbrustit.
OCH VISST BLIR det mer. Inte minst ”My heart goes boom” och låten som visar att Miss Li hanterar riktig rock också, ”You could have (so much better with me”.
Då hade först Halmstads egen Amanda Aasa och sedan värmländska Dotter, hon med ”My flower” och ”Evolution” och det sorgligt underskattade Melodifestivalbidraget ”Cry”, öppnat kvällen.
Som blev magisk med Miss Li. Men som hade kunnat spraka ännu mer om det inte hade varit det där med ljudet...
”Adele, Miriam Bryant, Laleh, Amanda Jensen, Alicia Keys, Janis Joplin... En hel värld av kvinnliga artister yr förbi i den musikaliska torktumlaren för att till slut förkroppsligas till – Miss Li.”