Avocadon – nyttig, grön och skön
”När jag tittade upp igen hade Stenson bommat en birdie på tredje hålet. Det var säkert mitt fel…”
Avokado är verkligen en av naturens bästa allt-i-ett-produkter. Innanför den skrovliga ytan klappar kanske inte ett hjärta av guld, däremot kan den leverera ett cv få andra frukter klarar av inom ämnet nyttigheter.
Inte minst är det en mångsidig liten rackare.
När avokadon började dyka upp i grönsaksdiskarna på 1970-talet hamnade den snabbt på assietterna hemma hos folk. Framför allt då i rollen som förrätt, oftast serverad med en näve räkor, en klick majonnäs, en citronskiva och en dillkvist i hålet där kärnan en gång suttit.
filmen ytterligare några år, till den tid när tacosepidemien grasserade som värst, mosades avokadon ihop med skållade tomater, vitlök och citronsaft och vi som satt vid bordet och fyllde våra skal fick lära oss ett nytt ord: guacamole.
Men avokadon kan mer än så. Inte behöver man stå och böka med köttfärssås om man har en mogen avokado hemma – det är bara att mosa ihop den med lite creme fraiche och pressad citron.
Sen blandar man detta i den nykokta pastan och plussar på med lite fetaost, chiliflingor och rostade valnötter. Holy Moses, så gott! Tyvärr åt jag samtidigt som jag tittade på Masters från Augusta. Jag släppte skärmen med blicken för en sekund medan jag lassade in. När jag tittade upp igen hade Stenson bommat en birdie på tredje hålet. Det var säkert mitt fel…
Kör man avokadon i mixer med basilikablad, olivolja, citronsaft, vitlök och grädde har man hipp som happ en len och vackert grön sås som är lika god som tillbehör till en grillad fläskkarré som ihop med en finfin laxfilé.
vi står och smygklämmer på i butiken spelar såklart inte i samma liga som dem man hittar på varmare breddgrader. Jag minns särskilt en magisk kväll i portugisiska Silves för 20 år sedan. Hela familjen red på den tiden. Nu var vi där och semestrade med Falunbästisarna och hade blivit bekanta med ett engelskt par som både drev en ridverksamhet och odlade frukt och grönsaker.
Vi red i kvällssol i uttorkade flodfåror kantade av branta raviner och fick även en härlig galopp i en flera hundra meter lång uppförsbacke. Sen kom vi in i avokadoodlingen och skrittade fram på lång tygel förbi träd som dignade av frukter stora som strutsägg. Vi fick en låda med oss hem till vårt lånade hus. Det var som att skära i smör. Vi åt dem ihop med solvarma tomater, salt, citron, olivolja och bröd.
Tro mig. Man kan bli religiös för mindre…