Flugsnappare i otakt med tiden
Det är lövsprickningstid. Det är nu den första svartvita flugsnapparen brukar höras, nyanländ från Afrika. Men det är en fågel som blivit allt svårare att se och höra. Den har minskat betänkligt i antal. Varför vet vi inte, men vi misstänker att klimatförändringar gjort att den kommit i otakt med tiden.
BEVINGAT
– om fåglarna runt omkring
Mångåriga inventeringar är guld värda. Det gäller inte minst när det plötsligt sker förändringar i omvärlden. Ett exempel på detta hittar vi på en liten fastighet belägen knappt två mil öster om Halmstad.
För snart 60 år sedan fick Hallands naturskyddsförening en donation. Tullkontrollören Arthur Lindblom skänkte gården Björkelund, belägen vid Fylleån några kilometer nedströms Simlångsdalen, till föreningen. Kort därefter inleddes en mångårig fågelstudie som främst baserades på holkar inom området.
Fastigheten är närmare en kilometer lång och några hundra meter bred och omfattar totalt cirka 30 hektar. Redan i början av 1960-talet hade medlemmar i dåvarande Halmstads Ornitologiska Klubb satt upp ett större antal holkar på gårdens marker. Antalet ökade sedan successivt för att i början av 1970-talet nå över 200. Därefter har antalet pendlat mellan 220 och närmare 270.
VARJE ÅR FRÅN 1962 till 1996 kontrollerades holkarna, dels genom att man noterade vilken art som besökte en holk, dels genom att bobalarna ”artbestämdes” i samband med rensningen av holkarna på hösten. När det gäller just svartvit flugsnappare bygger den en typisk bobale som lätt kan skiljas från andra arters i detta område. Under de allra flesta åren pendlade antalet flugsnapparpar mellan 50 och 80 inom området. Två år (1980 och 1990) häckade det över 100 par i området. Toppåret var 1990 med 107 par!
De stora variationerna mellan åren har tidigare främst berott på vädret under vårarna. År med svalt och blött väder i maj har oftast inneburit ett lägre antal svartvita flugsnappare.
MEN JÄMFÖR VI med det antal par som funnits på Björkelund nu under 2010-talet ser vi en mycket tydlig nedgång. De senaste åren har antalet par pendlat mellan 30 och 40, vilket innebär att beståndet i stort sett halverats på bara drygt 20 år. En motsvarande kraftig tillbakagång har i sen tid även upptäckts i Danmark, där en landsomfattande
DET SOM HÄNT i takt med att klimatet förändrats är emellertid att både lövsprickningen och insektstoppen har tidigarelagts. Efter millennieskiftet har insektstoppen ofta infallet redan runt månadsskiftet maj/ juni. Men som den Afrika-flyttare svartvita flugsnapparen är, har den haft svårt att anpassa sig till en tidigarelagd vår. Den är så kallad en datumflyttare som anländer vid ungefär samma tidpunkt varje år, oavsett hur tidig våren är hos oss.
Förr sammanföll flugsnapparnas häckning med när det fanns som mest insektslarver. När ungarna växte och behövde mycket mat, fanns det också mat i överflöd. Men numera inträffar alltså larvtoppen tidigare, vilket innebär att födan börjar tryta när flugsnapparnas ägg kläcks. Det betyder att föräldrarna får svårare att hitta tillräckligt med näringsrik mat till ungarna.
PRECIS SOM BLAND människor finns det individuella skillnader även hos fåglarna. I en fågelpopulation finns det exempelvis individer som flyttar lite tidigare respektive lite senare än den stora massan. På längre sikt kommer det naturliga urvalet att gynna dem som flyttar tidigt eftersom de lättare kan anpassa sig till tidigare vårar. Men om klimatet fortsätter att ändras, kan det vara en klen tröst för både flugsnapparna och alla oss som gläds åt denna fågel.