Andrea Rodriguez Lindblom hittade sin biologiska mamma i Colombia, med hjälp av vänner och Facebook.
HALMSTAD: LYCKADES MED HJÄLP AV VÄNNER OCH FACEBOOK Andrea föddes i Colombia, adopterades som baby och växte upp i Halmstad. Hon har alltid grubblat över sitt ursprung och för några veckor sedan hittade hon sin biologiska mamma, tack vare hjälpsamma männ
Andrea Rodriguez Lindblom säger att hon har svävat som på moln sedan fredag 13 april. Det var då hon fick ett sms från Carol, en kvinna i Colombia, som skrev att hon hade hittat Andreas biologiska mamma.
– I sms:et fanns bilder på mamma och hon var väldigt lik mig. Men allra viktigast var att hennes id-nummer stämde med det jag hade fått reda på i mina adoptionshandlingar, säger Andrea som nu har haft två videosamtal med sin mamma.
– Jag fick även prata, via tolk, med en av mina tre halvsystrar i Colombia.
DET BERÄTTAR ANDREA när vi sitter vid hennes köksbord i centrala Halmstad, medan hennes yngsta son Hugo och hans kompis Diana Milisavljevic leker i ett annat rum (då och då kommer någon av femåringarna in i köket och frågar mig hur det går, en typ av omtanke och bekräftelse som vi journalister alltid behöver).
Andrea föddes för 28 år sedan i Villavicencio, en stor stad på den colombianska landsbygden, och lämnades bort när hon var en månad gammal. När hon var åtta månader adopterades hon av ett par i Halmstad, och växte upp på Furet.
– Mina svenska adoptivföräldrar Birgitta och Anders är jättefina, men jag har alltid undrat över mitt ursprung. Hur gick det till när min biologiska mamma lämnade bort mig? Och varför gjorde hon det? säger Andrea som själv har tre söner: Emilio, 11, Alvin, 8 och Hugo, 5.
2012 var Andrea i Colombia och fick då ut alla dokument, bland annat sin mammas id-nummer, om sitt ärende på adoptionsbyrån i Villavicencio.
HON FORTSATTE FORSKA och kontaktade Tv4-programmet ”Spårlöst”, som hjälper till att återförena människor.
– Redaktionen ville ha mer information, vilket jag skickade – men sedan hördes det inget mer, säger Andrea som i stället gick till offensiv med hjälp av kompisar, bland annat en som är spansktalande.
De la ut en text om Andrea, tillsammans med bilder på henne som barn, på Facebook och fick snabbt napp. Den tidigare nämnda Carol i Villavicencio erbjöd sig att hjälpa till, och resultatet blev det bästa tänkbara.
Tänk vilken nytta man kan ha av nätet.
– Ja, nu har jag äntligen fått veta mer om min bakgrund. Mamma säger att det inte var hon, utan en kvinna som pappa levde med som – utan mammas vetskap – lämnade bort mig som baby. Kvinnan ändrade även mitt namn för att jag skulle bli svårare att hitta, mitt dopnamn var Gloria Elena.
Kan du vara säker på att det är din mamma du har hittat, innan ni har gjort ett Dna-test?
– Ja, det är ingen tvekan. Hon har rätt id-nummer, vi är lika och hennes historia stämmer med mina adoptionshandlingar. Jag är jätteglad och måste få träffa henne så snart som möjligt, en vän har startat en insamling för att jag ska kunna resa till Colombia.