Bordtennis kan vara storpolitik. Det är ”pingpongdiplomati” ett bevis på.
Bordtennis kan definitivt ha en roll att spela i världspolitiken.
Efter förra helgens Fn-möte i Backåkra på Österlen dras världens blickar återigen mot Sverige, denna gång är det Halmstad som är i fokus. Detta i samband med att lag-vm i bordtennis drar igång i morgon söndag. Slår man samman de två händelserna får man den märkliga kombinationen ”pingpongdiplomati”. Detta är inte bara en lek med ord utan en verklig händelse från 1970-talet som visar att idrott kan få politiska konsekvenser.
När FN:S säkerhetsråd i förra veckan för första gången höll ett informellt arbetsmöte utanför USA kunde man inte valt en bättre plats än just Dag Hammarskjölds gård i Backåkra. På dagordningen fanns världens kriser med kriget i Syrien som högsta prioritet.
Kriget har länge varit en knäckfråga för säkerhetsrådet och enda möjliga vägen framåt i nuläget är att fortsätta prata. Ett steg i rätt riktning kan ha tagits under förra veckans möte.
I MORGON INVIGS som sagt VM i bordtennis i Halmstad. Det kommer att bli kommunens största idrottsevenemang någonsin och verkligen sätta staden i centrum under en dryg veckas tid.
Totalt deltar 144 lag från 100 olika länder i tävlingen, 72 lag på vardera dam- och herrsidan. Som vanligt i pingissammanhang är Kina på plats med två framstående lag, tillsammans med bland annat Japan, Taiwan och Tyskland. Uppemot 350 miljoner människor kommer att följa tävlingarna på tv.
Det brukar heta att idrott och politik inte hör ihop. Men verkligheten är en annan. Det är inte ovanligt att stora idrottsevenemang används i propagandasyfte för att visa upp att en nation är framgångsrik. Men det finns också exempel på att idrotten kan vara en positiv kraft inom politik.
Det visar inte minst den senaste vinterolympiaden i sydkoreanska Pyeongchang där Sydkorea och Nordkorea ställde upp med ett gemensamt damlag i ishockey, och därmed banade väg för fredagens möte mellan ländernas ledare.
Vad är då ”pingpongdiplomati”? Det är beskrivningen på det upptinade förhållandet mellan Kina och USA under 1970-talet.
Pingpongdiplomati har sin upprinnelse i en händelse under VM i bordtennis i Japan 1971. En av deltagarna i det amerikanska bordtennislaget var den 18-årige Glenn Cowan, och i samband med en träning missade han bussen med sitt lag tillbaka till hotellet. Istället klev han på den kinesiska bussen och blev efter viss tveksamhet välkomnad av den kinesiske storspelaren Zhuang Zedong.
Mötet mellan de två spelarna från länder som i allra högsta grad var ärkefiender fick stor uppmärksamhet i medierna och det rapporterades att det amerikanska laget gärna ville besöka Kina. Det blev verklighet efter en inbjudan av Kinas ledare Mao Zedong och när Vm-tävlingen var över åkte det amerikanska bordtennislaget på en resa till Kina.
BOLLEN VAR NU bokstavligen i rullning och under de följande åren tinade relationen mellan USA och Kina upp. 1972 möttes ländernas ledare, Richard Nixon och Mao Zedong, och i slutet av 1970-talet normaliserades förhållandet mellan länderna.
Nu kommer inte VM i Halmstad att få samma betydelse, men berättelsen från 1970-talet är ändå värd att uppmärksamma i dag. Bordtennis kan definitivt ha en roll att spela i världspolitiken. Och den som säger att idrott och politik inte hör ihop har helt fel.