Mer än poäng på spel i Iniestas sista Clásico
Barcelona har redan lagt beslag på både La Liga- och Copa del Reytiteln, men även om inga pokaler står på spel är rivalmötet mellan Barcelona och Real Madrid alltid en fotbollsmatch utöver det vanliga. Söndagskvällens drabbning är inget undantag, när Barça-kaptenen Andrés Iniesta gör sitt sista El Clásico.
Säsongen hade inte ens börjat, men Gerard Piqué var redan bekymrad.
– För första gången under mina år i klubben känner jag att vi är underlägsna Real Madrid, sa försvararen efter att ha förlorat med 1–5 mot värsta rivalen i dubbelmötet i spanska supercupen i augusti.
Barcelona var fortfarande chockat efter tappet av Neymar och det fanns en oro och osäkerhet i hela klubben över vilken väg Barcelona skulle vandra under nye tränaren Ernesto Valverdes ledning.
Men när Barcelona i morgon kliver ut på Camp Nou för att återigen möta Real Madrid i El Clásico är stämningen som förbytt. Valverdes mannar har redan säkrat den inhemska dubbeln och är på god väg att gå obesegrade genom en säsong som första lag sedan 1932.
PIQUÉ, MESSI OCH de andra får dock klara sig utan några hyllningar från huvudantagonisten Real Madrid, som redan på förhand aviserat att man inte ämnar ge Barcelona någon traditionsenlig pasillo, när spelarna inför matchen ställer upp och applåderar motståndarna efter en vunnen titel. Zinedine Zidane menar på att Barça bröt traditionen genom att inte applådera Real Madrids seger i VM för klubblag i december.
– Zidanes ord är lag. Vi gör en alldeles för stor sak av hela det här. Barça har vunnit titeln, men det kommer inte bli någon pasillo, punkt slut. Det här är ingen stor sak, varken för oss eller Barcelona, säger Sergio Ramos.
Matchen kommer dock bli speciell för Andrés Iniesta, som för sista gången iklär sig Barcelonas rödblå tröja för att möta Real Madrid i El Clásico. Iniesta meddelade förra veckan att årets säsong kommer bli hans sista i Barcelona, efter 22 år i klubben.
– OM JAG kunnat föreställa mig slutet skulle det vara så här, när jag är en startspelare, känner mig användbar och har chans att vinna titlar. Jag har spenderat hela mitt liv här och att säga farväl till sitt hem är svårt, sade en tårögd Iniesta.
Iniesta lämnade som tolvåring sin lilla hemby i La Mancha, i Don Quixote och Sancho Panzas trakter, och flyttade till Barcelonas berömda akademi, La Masia. Han var en tanig, blyg pojke som inte kunde sluta gråta.
”Hans framgång byggdes på tysta tårar”, beskrev lagkamraten Victor Valdés.
Om Iniesta var försynt utanför fotbollen, har han alltid kunnat uttrycka sig på planen. Genom sin spelintelligens, passningsskicklighet och förmåga att flyta genom motståndarnas linjer som om han vore gjord av vatten förkroppsligade han det Barcelona som under Pep Guardiola skördade sådana triumfer.
NÄR INIESTA, SOM fyller 34 på fredag, sätter punkt för Barça-karriären gör han det med en meritlista fylld av nio ligatitlar, fyra Champions League, två Em-guld och ett Vm-guld, där Vm-finalen i Sydafrika 2010 – när Iniesta sköt guldet till Spanien i den 116:e minuten – förmodligen är det mest utmärkande ögonblicket i en enastående framgångsrik karriär.
Det mest speciella med Andrés Iniesta är dock att han är något så unikt som en universellt omtyckt fotbollsspelare. Alla älskar Andrés. Till och med de vars hjärta bultar för Real Madrid.
Sergio Ramos hävdar att Iniesta hade vunnit två Ballon d’or bara han hetat ”Andresinho” och France Football har till och med bett om ursäkt för att han aldrig tilldelades utmärkelsen. Och Zidane talar om Iniesta som ett världsarv för fotbollen, snarare än en livslång rival.
– Han är en Barcelona-spelare, men jag tänker inte på honom på det sättet. Jag ser honom som hela fotbollens tillhörighet, säger Zidane.
ANDRÉS INIESTA ÄR en vanlig, trevlig och lite blyg kille som råkade vara en utomordentligt skicklig fotbollsspelare. Han kommer gå till historien som en av Spanien och Barcelonas främsta. Och han förtjänar att hyllas av hela Camp Nou i sitt sista El Clásico.
– Jag hoppas bara att jag blir ihågkommen som en bra spelare och en bra person, säger han typiskt blygsamt.
”Han är en Barcelonaspelare, men jag tänker inte på honom på det sättet. Jag ser honom som hela fotbollens tillhörighet.”
ZINEDINE ZIDANE