Från hamn till park vid Nissans kaj
Österbro-planteringen, Österbroparken, Figaroparken och Picassoparken – kär park har (haft) många namn. I dag berättar Anders Bergenek om den gröna oas längs med Nissans östra kaj där det snart ska byggas ett hotell. Visste ni att området en gång i tiden fungerade som hamn?
Miljön präglades också av synintryck, ljud och dofter från de skutor som låg och lastade mindre än 100 meter bort.
I dag planerar kommunen för en hotellbyggnad söder om Österbros fäste. Det här är ett område som under de senaste hundra åren har varit parkmark och i förlängningen också hamn. Som liten pojke bodde jag på Hamngatan 13 och minns hur jag innan Slottsbron byggdes satt i fönstret och tittade då fartygen lastades på andra sidan ån. Här fanns också järnvägsspår dragna och jag har ett minne av att till och med ha sett ånglok dra godsvagnar. Det var i första hand trävaror som lastades och jag kan ännu känna den lite vassa lukten av nysågat virke.
OMRÅDET, SOM VI talar om, avgränsades av Strandgatan och Nissan samt Österbro och Viktoriagatan. Det här var ursprungligen en del av Snöstorps kommun men marken inköptes av Halmstad 1879. Järnvägen höll då på att etablera sig på Öster och kajanläggningarna som fanns på åns västra sida behövde kompletteras även på den östra sidan för att underlätta omlastning från järnväg till sjöfart och tvärtom. Det innebar att en ny kaj byggdes och sträckte sig från mitt för Kyrkogatan och bort förbi nuvarande Hallandsposten, ett hus som dock byggdes först 1911.
Järnvägen var en av den här tidens moderniteter och dess närvaro i Halmstad påverkade stadens utbyggnad. Nya gator drogs och många stora hus byggdes i området mellan Österbro och Järnvägsstationen, det som vi i dag kallar Östra förstaden. Paradbyggnader som gamla Riksbanken och Immanuelskyrkan stod klara 1900. Området gavs ett mer storstadsliknande utseende än det gamla Halmstad väster om Nissan.
Vägen från Österbro bort mot Viktoriagatan blev en allt livligare förbindelse för trafiken söderut. Här skyndade också många fotgängare på väg mot Centralstationen. På gamla bilder finns sydost om Österbro tre små, långsmala gräsmattor med buskar och träd. Tillsammans utgjorde de med tiden en liten park som också fick planteringar.
Den norra delen, drygt 50 meter, sträckte sig ända ner till Nissans strand. I övrigt utgjorde hamnens järnvägsspår och en gångväg en naturlig avgränsning. Platsen verkar inte ha haft något officiellt namn utan kallades omväxlande för Österbro-planteringen och Österbroparken samt från 1946 för Figaroparken.
ÅR 1935 KUNDE Hallandsposten meddela att den 13 juni skulle en staty med en nakendansös sättas upp i planteringen vid Österbro. Nyheten gällde Halmstadkonstnären Axel Lindskogs staty ”Danserskan”. Den hade redan året tidigare tillfälligt lånats in, placerats i parken och då rönt stor uppskattning. Enligt tidningen hade originalstatyn förvärvats av Göteborg för att sättas upp på Liseberg. ”Danserskan”, sannolikt i form av en kopia, donerades sedan till Halmstad av köpmannen och fastighetsägaren Ivar Wennerholm. Enligt kommunala dokument ingicks en överenskommelse om detta 1937.
”Danserskan” stod vid slutet av 1930-talet i en vacker liten park med träd, buskar, planteringar och vitmålade bänkar. Från parken hade man en fin utsikt över Halmstads fina fasader mot Nissan med slottet, gamla rådhuset, Hotell Svea, Sparbankshuset och Meijels tryckeri. I parken fanns med tiden också en åttakantig kiosk som senare ersattes av en trevlig funkisvariant. Miljön präglades också av synintryck, ljud och dofter från de skutor som låg och lastade mindre än 100 meter bort.
DET HÄR OMRÅDET fick ett stort lyft den 20 juli 1946 då Halmstad tog emot fullriggaren Najaden. Hon placerades på Nissans östra sida ända uppe vid Österbro och blev en del av och ett unikt vackert blick- fång från Figaroparken som den nu kallades. Att ha ett segelfartyg som en sorts museum var något mycket prestigefyllt och Najaden med sin fina omgivning blev en viktig del av Halmstads identitet.
När den efterlängtade Slottsbron kom på plats 1956 flyttades Najaden till platsen vid slottet. Med den nya bron minskade också antalet fotgängare som passerade Figaroparken. Samtidigt avslutades hamnverksamheten vid östra kajen ovanför Slottsbron och järnvägsspåren revs upp. Det innebar att parkområdet utökades men det förlorade samtidigt mycket av sin puls och charm.
På valborgsmässoafton 1962 hände det ändå lite saker. Lions Club hade skänkt Walter Bengtssons staty ”Laxen går upp” som invigdes den här dagen samtidigt som våren hälsades välkommen. En del Halmstadbor var skeptiska till den nya statyn som de inte tyckte på ett naturtroget sätt avbildade laxar. En irriterad Walter Bengtsson uttalade i en intervju några dagar senare att han hade gjort skulpturen för flera år sedan och att den skulle ha blivit ännu mer extrem om han hade gjort den i dag. Hur som helst ökade det nya konstverket inte parkens popularitet.
YTTERLIGARE EN DONATION kom att sätta sin prägel på det här området. Det var när Picasso genom Stig Nordström erbjöd kommunen att få en av de statyer som han hade skapat. Till detta erbjudande tackade Halmstad ja men med en viss vånda. Statyn ”Kvinnohuvud” skulle bli upp till 18 meter hög och det tyckte man skulle innebära att den blev alltför dominant. Statyn göts i cement av den norske konstnären Carl Nesjar. Picasso hade skapat modellen i papp. Vid gjutningen gjordes statyn kortare än vad det först var tänkt.
Axel Lindskogs ”Danserskan” ansågs inte passa ihop med Picassos kvinnohuvud. Den togs ner 1971 och magasinerades. Det retade donatorn Ivar Wennerholm som två år senare protesterade genom en intervju i Hallandsposten. Kom-