Målet är egen försörjning

Slutför fiberutbyggnaden, satsa på eftersatt vägunderhåll och forma åldringsvården efter individens behov. Det är några förslag som Peter Berndtson (SD) lyfter fram.

Bästa sättet att ”sätta Laholm på kartan” är att skapa bästa samhället att bo i. Kloka beslut, vilket ger nöjda medborgare. Ta ansvar för en varsam tillväxt utan dessa panikåtgärder som kallas för utmaningar. Vår välfärd skapades av Laholms skattebetalare och dessa är ägare till välfärden, ägare som nu känner sig förfördelade angående rätten till sin egen välfärd. Vem är då denna välfärd till för? Vi betraktar skatten som en förinbetald avgift för framtida behov vilka skall levereras när dessa uppstår.

Åldringsvården måste således formas efter individens egna önskemål och behov.

Barnen är vår framtid, och skolan är deras förberedelse för ett ansvarstagande självförsörjande vuxenliv.

SKOLRESULTATEN SJUNKER och barnens psykiska ohälsa ökar.

Inlärning kräver lugn och ro. Att försöka ta till sig nya kunskaper med luften surrande av stök, stoj och lektioner samtidigt översatta till olika främmande språk, är för oss ett mysterium.

Inget modernt samhälle klarar sig utan fungerande infrastruktur. Slutför fiberutbyggnaden, satsa på eftersatt vägunderhåll och trygga vattenförsörjningen. Kultur är att förstå det outsagda. Integrationens misslyckande i vårt samhälle ligger enbart i vår oförmåga att förstå ett fenomen som kallas klankultur, vilka finns i huvudsak i länder som saknar fungerande samhällsstruktur.

Det är först nu under senare år som detta fenomen uppmärksammats, om än svalt i medierna.

I BRIST PÅ FÖRTROENDE FÖR samhället vänder sig individen till gruppen vilken är garanten för trygghet. Klanen ersätter samhällets roll och ser dessutom detta som en konkurrerande klan av vilken man skall ta ifrån men inte ge till.

Det är här vi har problemet, om man tar men ger inte till någon utanför den egna gruppen, vi är utanför men vi ger generöst till den.

Lösningen ligger i att förstå hur dessa motsatser fungerar och agera därefter.

Frågan blir hur många generationer det kommer att ta innan dessa människor, vilka misstror vårt samhällssystem, ändrar sin grundläggande uppfattning och blir en del av majoritetssamhället.

Med generösa bidragssystem finns det helt enkelt inget tillräckligt tungt skäl till att gå ifrån bidrag till egen försörjning. Den enkla vägen måste ersättas med ett fungerande alternativ.