Misslyckad komedi om skönhetsideal

KOMEDI

Med självförtroendet på topp sjunger Natalie Wood I feel pretty i musikalen West Side story. Om självförtroende och skönhetsideal handlar det i komedin I feel pretty som är en märkvärdigt barntillåten och mesig film för att vara med Amy Schumer i huvudrollen.

Från Schumer förväntar jag mig sarkasmer, svordomar och vulgära skämt i stand up comedy-stil, som i Trainwreck (2015), inte att hon skall vara snäll och inledningsvis även olycklig och se ut som hon går och väntar på en rolig replik.

MEN SÅ ÄR fallet i den här mer eller mindre helt misslyckade filmen, som kretsar kring New York-tjejen Renee. Hon sitter i ett kyffe i Chinatown och arbetar åt ett flott kosmetikföretag, som har huvudkontoret på 5th Avenue. Renee tycker att hon är tjock och ful. I en trendig modebutik får hon beskedet att det finns inte kläder i hennes storlek på lager. Allt är botten.

Men så, och här görs det en småkul referens till den gamla Tom Hanks-filmen Big, ramlar Renee omkull och slår sig medvetslös. När Renee vaknar är hon övertygad om att hon är världens vackraste och mest kompetenta kvinna.

I FEEL PRETTY Regi: Abby Kohn & Marc Silverstein USA, 2018 (110 min)

NU SKA HON avancera på jobbet, där alla andra är trådsmala fotomodeller. Nu kan hon utan problem gå fram och börja snacka med unga killar på krogen.

Sedan bygger filmens samtliga skämt på att Renee tror att hon är jättesnygg. Till exempel ställer hon upp i en bikinitävling.

Förstås måste detta leda fram till något, den filmvane kan tidigt gissa på en moralitet, men det tar förskräckligt lång tid (nästan två timmar). Filmens slutpoäng kommer som en överraskning för – ingen.