En excentrisk domare
DOKUMENTÄR
Det här är inte fiktion, det är värre, står det överst på filmaffischen. Du kommer inte att tro dina öron, står det i pressutskicket. Och så heter dokumentären Den excentriska domaren.
Alltså trodde jag att Anne Gruwez, som filmen handlar om, skulle vara mer eller mindre galen, men så är det inte. Jo, det är en smula excentriskt att köra omkring i en gammal Citroen 2CV, som hör hemma på ett bilmuseum (och som slutade tillverkas 1990), och det är lika excentriskt att ha en vit råtta som husdjur. Och det är barnsligt värre att kräva påslagna sirener när man får åka med i en polisbil. För att det är kul med sirener och för att man tar sig fram snabbt på gatorna.
I SJÄLVA JOBBET som utredningsdomare vill jag dock beskriva Gruwez som effektiv, intelligent, lynnig, inte det minsta politiskt korrekt och väldigt sträng. Och så har hon bestämda åsikter om det mesta, till exempel om invandrare. Om man vill bo i Belgien måste man rätta sig efter de lagar och regler som gäller i Belgien. Punkt slut. Den åsikten är väl inte särskilt kontroversiell?
SOM UTREDNINGSDOMARE rör sig Gruwez i gränslandet mellan åklagare, brottsutredare, förhörsledare och, förstås, domare. För brottsmisstänkta är det värsta nitlotten att hamna på Gruwez kontor. Hon är stenhård. Råbarkade män som tillbringat större delen av sina vuxna liv på kåken förvandlas till rädda små skolpojkar.
Domaren har pappersnäsdukar på lager till alla som börjar gråta. Att försöka käfta emot är fullständigt meningslöst. Men ett möte med den här domaren kan i vissa fall vara en vinstlott. Han verkade vara väldigt trevlig, säger Gruwez om en rånare och beslutar sig
DEN EXCENTRISKA DOMAREN Regi: Yves Hinant & Jean Libon Med: Anne Gruwez Belgien/frankrike, 2017 (100 min)