Som går sin egen väg
för att ge honom en andra chans i stället för att häkta honom.
DET FINNS INGET som chockar Gruwez, men hon ser förbryllad ut när en prostituerad tjej som håller på med bondage berättar vad hennes masochistiska kunder vill ha för pengarna. Det blir en rad följdfrågor. Så dom kan alltså betala dig för att stå och diska? När svaret blir ja ser domaren ännu mer förbryllad ut.
Flera gånger ger sig filmens huvudperson ut på fältet. Hon övervakar en gravöppning. Det ska göras ett dna-test på en förruttnad kropp. Detta skildras vämjeligt detaljerat.
Hemma i Belgien är filmens regissörer Yves Hinant och Jean Libon kända för en tv-serie kallad Striptease, korta dokumentärer om udda företeelser i samhället, utan intervjuer och utan förklarande speakerröst. Den excentriska domaren är uppbyggd på samma sätt, men håller ärligt talat inte riktigt för långfilmslängd.
Regissörerna har följt Anne Gruwez under tre år. Filmens huvudspår är att domaren med hjälp av tre erfarna Brysselpoliser börjar rota i ett tjugo år gammalt mordfall, som fortfarande är olöst. I den bästa av världar skulle filmen sluta med att domaren sätter dit mördaren, men ibland blir inte verkligheten som dokumentärfilmare tänkt sig.
OCH VEM SKA gå och titta på den här filmen, som bara får begränsad biopremiär? Tja, om man är det minsta intres- serad av hur brottsjuridik går till i andra länder än i Sverige, Storbritannien och USA (det har vi sett till leda i polisfilmer på tv) är det definitivt värt att kolla in Den excentriska domaren. Ligan/the enforcer
(Bretaigne Windust, 1953)
Kommissarie Maigret
(diverse tv-serier)
Tredje mordet
(Hirokazu Kore-eda, 2017)