Halmstad lockar inte nya lärare
HALMSTAD: 4 000 KRONOR MER I MÅNADEN FÖR ATT JOBBA I VARBERG
Efter fyra och ett halvt års studier på lärarprogrammet på Högskolan i Halmstad var det vid en handuppräckning bara fem från klassen som kunde tänka sig att söka jobb i kommunen. – Hade det varit ett annat läge hade jag övervägt att stanna. Det är en trevlig stad, men villkoren håller inte, säger Cajsa Nilsson, lärarstudent.
Hennes kursare Hillevi Karlsson har redan före examen, som sker nu i vår, blivit erbjuden jobb i Halmstad. Hon tackade nej. Och för Jenny Green, som inom kort blir Halmstadbo, kommer varje dag att ägnas åt 40 minuters pendling – enkel resa – till och från Gislaved. Också det är ett aktivt val.
– HALMSTADS KOMMUN måste vakna, det är inte okej att man pluggar i nästan fem år, och sedan kanske det inte ens lönar sig, säger hon.
Uppehållsrummet är fullt av studenter denna våreftermiddag. De tre klasskamraterna hade gärna kommit tillbaka om några år på studiebesök med sina elever i sina nya yrkesroller. Det ser inte ut att bli så.
– Jag vet inte hur många som kommer vara kvar i stan. Och det är synd. På Högskolan finns flera lokaler man kunde utnyttjat i undervisningssyfte, säger Cajsa Nilsson.
DISKUSSIONEN bland lärarstudenterna blossade upp mitt i arbetsintervjutider, när en fjärde klasskamrat plockade ut lönestatistiken för skolorna i närområdet. Den visade att en utbildad och behörig lärare tjänar mindre i Halmstad än vad en obehörig lärare gör i Varberg.
– Det kan skilja flera tusenlappar i lön bara man åker några minuter längre med tåget, säger Jenny Green.
Ingångslönen för en nyutexaminerad lärare är i Halmstads kommun samma för alla, oavsett skola. Vid senaste avtalet var lönen 27 750 kronor för mellanstadielärare. Det är lägst i länet, ”med god marginal” enligt lärarfackets statistiker, och ligger dessutom under det generella rikssnittet för lärare i årskurs fyra till sex, vilket är vad Cajsa, Jenny och Hillevi snart kan titulera sig.
– Tanken med en generell ingångslön är väl att rektorer och skolor inte ska konkurrera med varandra om lärarna inom kommunen, funderar Hillevi.
RESULTATET blir möjligen kontraproduktivt. Lärarna, som är en bristvara på arbetsmarknaden, erbjuds från början högre löner i andra kommuner. De extra minuterna på tåget får fyrsiffriga anledningar.
– Vissa skolor på landsbygden får
kämpa för att få personal. Där kan man få upp lönen mycket. På landsbygden i Småland kan man komma in på 35 000, säger Cajsa.
När klasskompisarna nu söker arbete har erbjudandena om ingångslöner varierat mellan strax under 28 000 kronor i månaden, i Halmstad, och upp till 32 000 kronor i månaden i andra kommuner.
– Och många förhandlar fortfarande, säger Jenny Green.
TJEJERNAS UPPFATTNING är att Halmstads kommun som arbetsgivare ”lever på sitt rykte”, och tack vare lärarutbildningen på Högskolan litar blankt på att folk vill stanna kvar – och att man därför inte behöver höja lönerna till samma nivåer som grannkommunerna.
– Har man flyttat till en stad för att utbilda sig vill man ofta stanna kvar och söka jobb för att slippa pendla. Så är det inte här. Det är vi som väljer skola, eftersom att det är relativt lätt att få jobb. Då kan man vara både kräsen och girig, säger Cajsa Nilsson.
– Jämförelsevis är det inte billigt att bo i Halmstad heller. Lönebilden måste ju matcha, säger Hillevi. Hade ni stannat om lönen såg ut som i andra kommuner?
– Jag vill ju helst av allt vara i Halmstad, säger Hillevi.
– Ja absolut, jag ska ju flytta hit men börjar pendla till Gislaved, säger Jenny.
– Jag hade kunnat tänka mig att köpa lägenhet och bygga upp livet här. Arbetssituationen är en av anledningarna till att det inte blir så, säger Cajsa.
JONNA NILSSON 010-471 51 67 joni@hallandsposten.se