Den psykiska ohälsan handlar om vår framtid

Ett av de största problemen i dag är att ungdomar inte vet var de ska söka hjälp, det finns inte någon naturlig arena för en samlad barnoch ungdomshälsa. Det skriver Karin Häggström Westberg och Lars Häggström i en replik. Svar till Lise-lotte Bensköld Olsson (S) och Hans Hoff (S), 21/5.

DEBATT 28/5. Den ökade psykiska ohälsan, inte minst bland unga, har varit ett återkommande debattämne de senaste åren. Inom professionen har vi länge märkt det och det är glädjande att det är nu också politiskt uppmärksammas. Dock är det viktigt att den politiska ambitionen som syns inför kommande val också konkretiseras. Den ökade psykiska ohälsan borde vara en partiövergripande fråga. Den handlar om vår framtid. I artikeln den 21 maj framför regionrådet Lise-lotte Bensköld Olsson (S) och riksdagsledamoten Hans Hoff (S) sina ambitioner. Det är i huvudsak positivt, men det finns några saker man bör ta i beaktande.

FORSKNING HAR TYDLIGT visat att ungdomar som senare i livet kommer att utveckla psykiska sjukdomssymtom och störningar går att spåra redan vid fem-sex års ålder. Även om symtomen vid denna ålder är ospecifika – oro, ängslan, sömnsvårigheter – är en satsning på förbättrad kunskap i skolan oundviklig. Detta gäller dels skolhälsovården där elevhälsan bör få möjlighet att tidigt upptäcka tecken på psykisk ohälsa, dels också ungdomarna själva.

I ”Ungas beställning till samhället 2.0”, inlämnat till socialminister Annika Strandhäll den 21 maj i år framförs också att kunskapen om psykisk hälsa och ohälsa behöver stärkas bland våra ungdomar, bland annat föreslås att undervisning om psykisk hälsa och ohälsa bör vara obligatoriskt inom läroplanen.

Ett pågående forskningsprojekt på Högskolan i Halmstad, visar att ett av de största problemen i dag är att ungdomar inte vet var de ska söka hjälp, det finns inte någon naturlig arena för en samlad barn- och ungdomshälsa. Dessutom brister samordningen mellan olika aktörer och en enhetlig vårdkedja existerar inte för denna grupp. De ungdomar som söker hjälp i allra lägst grad är pojkar, samtidigt är självmorden vanligast i denna grupp. Ungdomar behöver beredas en lättillgänglig vård, utan höga trösklar, dit de själva lätt kan söka för upplevd psykisk ohälsa.

DET ÄR POSITIVT att vi i det specialiserade vårdvalet i Halland får ta patienter från 17 års ålder, en grupp som annars lätt kommer i kläm. Tillgängligheten och övergången mellan barn- och ungdomspsykiatrin och vuxenpsykiatrin är svår och många ungdomar ”tappas” i detta skifte. Psykisk ohälsa i denna ålder kan göra att man missar mycket i gymnasiet, något som sedan får stora följder för till exempel risken att hamna i arbetslöshet. Då det gäller ”utredningar” av så kallade neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD måste dessa effektiviseras och i de flesta fall förkortas. Det är inte rimligt att man i den åldern skall vänta i ett år eller mer för att diagnosticeras.

Den politiska ambition som i dag uttrycks av flera partier kan förhoppningsvis leda till mer långsiktiga och konkreta förändringar. Det är ett modernt samhälle skyldigt sina ungdomar.

Katrin Häggström Westberg, specialistsjuksköterska i psykiatri och doktorand på Högskolan i Halmstad Lars Häggström, specialistläkare i psykiatri Affecta psykiatrimottagning