Lång väntan på den stora stormen
DRAMA
Det anmärkningsvärda med Baltasar Kormákurs film Everest (2015) är att några av bergsbestigarna dör. Så kan det gå när en film är verklighetsbaserad i stället för Hollywoodfiktion.
Baserad på en sann historia är även nya filmen Adrift. Här är det en klar fördel om man aldrig hört talas om huvudpersonen Tami Oldham tidigare (alla som ser filmen kommer att förstå varför).
Annars är detta typen av film där man som biobesökare sitter och väntar på det stora stormovädret och de visuella effekterna. Vi får vänta väldigt länge.
Tahiti, 1983. Det är kärlek vid första ögonkastet, mer eller mindre, när den unga mångsysslaren Tami (Shailene Woodley), som kommer från Kalifornien, träffar den brittiske ensamseglaren Richard (Sam Claflin). De blir snabbt ett par och ger sig ut på små romantiska äventyr, av karaktären Mitt livs novell.
Mer eller mindre av en slump får Tami och Richard i uppdrag att segla en fin båt från Tahiti hela vägen till San Diego. I bästa fall kan man klara seglatsen på 25 dagar.
Sedan består Adrift till nittio procent av Tami och Richard på drift, vind för våg, ute på Stilla havet. Det blir en kamp för överlevnad.
Med i princip bara två skådespelare krävs det toppagerande, men den rätta kemin vill inte infinna sig mellan Woodley och Claflin.
Noterbart är det att Woodley producerat den här filmen. Hon har helt enkelt använt stålar som hon dragit in på Divergent-actionrullarna. Det är jättebra att hon återinvesterat i film i stället för att låta dollarsedlarna ligga hemma på hög.
ADRIFT Regi: Baltasar Kormákur, USA, 2018 (95 min)