Albanien på långsam väg mot EU
Albanien siktar på EU. Fast först gäller det att få börja förhandla om medlemsskapet. På EU:S toppmöte i Bryssel 28–29 juni ska frågan tas upp.
Med strålande utsikt över huvudstaden Tirana skiner det glatt om Mario Mariani, en av Eu-kommissionens topptjänstemän i Albanien.
– För tillfället är vi i en väldigt spännande fas. Vi är mycket glada över den positiva rekommendationen från kommissionen om att inleda medlemskapsförhandlingar och nu hoppas vi att den ska få stöd från Europeiska rådet (stats- och regeringschefernas toppmöte) i slutet av juni, säger Mariani från kontorsrummet på 16:e våningen.
ETT EU-MEDLEMSKAP FÖR Albanien har länge setts som något som kommer att dröja lång tid, om det ens någonsin kan bli aktuellt. Det en gång totalslutna lilla kommunistriket har kämpat hårt med fattigdom, korruption och organiserad brottslighet.
På senare år har ändå utvecklingen skyndats på. Inte minst prisas just nu den process med att granska alla domare och åklagare och deras meriter och insatser som inletts med stöd från EU och FN.
– Det här är nödvändigt inte bara för Eu-närmandet utan också för utvecklingen av hela landet, anser Mariani.
– Rättsstatsprinciper, god förvaltning och fungerande polis- och rättsväsende bygger upp samhället och skapar också utrymme för investeringar.
Frågan om att låta Albanien och * De sex länder på västra Balkan som för tillfället står utanför EU har i århundraden befunnit sig i ett gränsland mellan öst och väst. Det som under Antiken kallades Illyrien utgjorde Albanien och större delen av forna Jugoslavien, dit olika slaviska stammar vandrade in under tidig medeltid. När sedan det osmanska riket avancerade framåt från nuvarande Turkiet på 1400-talet blev området en frontlinje, även religiöst mellan ortodox kristendom och islam. Samtidigt ryckte det österrikiska väldet fram norrifrån. * Under det osmanska rikets försvagning under 1800-talet växte nationalismen på Balkan, varpå Serbien och Montenegro återfick sin självständighet 1878, med stor hjälp från det dåvarande Tsarryssland. Även Albanien bröt sig loss 1912. Efter första världskriget ingick Serbien, Bosnien, Kosovo, Montenegro och Makedonien
Makedonien få börja förhandla om Eu-medlemskap ska tas upp på EU:S toppmöte i Bryssel den 28–29 juni. Många Eu-länder är fortsatt tveksamma – vilket fått albanerna att lobba intensivt för sin sak.
”Vi räknar med länder som Sverige för att fortsätta stå upp för argumentet att vi måste undvika i det förenade Jugoslavien fram till 1990-talets blodiga krig. Kosovo slet sig i princip loss från serbiskt styre under 1999, medan Serbien och Montenegro delades efter en folkomröstning 2006. * Dragkampen om inflytande i området pågår fortfarande. Ryssland har traditionellt agerat till stöd för slavisk nationalism i främst Serbien, Bosnien, Montenegro och Makedonien – och har till och med anklagats för delaktighet i ett kuppförsök i Montenegro häromåret. Turkiet har i sin tur stöttat muslimska bosnier och albaner. Sistnämnda folk är även majoritetsbefolkning i Kosovo och utgör starka minoriteter i södra Serbien och västra Makedonien. Från Västeuropa trycker EU på för att leda länderna mot Eu-medlemskap, samtidigt som även Kina på senare år investerat tungt i området. (TT)
ett vakuum i västra Balkan i det här läget av osäkerhet och ökad inblandning utifrån”, hälsar utrikesminister Ditmir Bushati till TT via e-post.
DAGENS ALBANIEN ÄR ett oerhört sekulärt land efter kommunisttidens statsateism. Snaggade frisyrer och tajta t-tröjor är överlägset mycket vanligare än skägg och huvuddukar i Tirana.
Samtidigt intresserar sig Turkiet allt mer för det muslimskt dominerade landet, på liknande sätt som Ryssland investerar i slaviska grannländer som Serbien och Montenegro.
– Turkiet investerar tungt i Albanien. Vi har en ny moské i centrum, de renoverar den gamla, flygfältet är byggt med turkiska pengar och de trycker också på med ”mjukt inflytande”: tv-serier, historia och kultur, konstaterar statsvetaren Alba Brojka.
– Det är inte nödvändigtvis nega-