Gudrun Schyman är inte rädd för någon
JUBILAREN: POLITIKERN GILLAR ATT FÖRHÅLLA SIG TILL VÄRLDSLÄGET
Bland politiker är Gudrun Schyman en veteran. Totalt åtta valrörelser har hon varit med om. De fem första för Vänsterpartiet som hon också ledde i tio år och lyckades göra till Sveriges tredje största parti. Men 2004 hoppade hon av och startade Feministiskt initiativ, Fi.
I valet för fyra år sedan lyckades Fi få en plats i Eu-parlamentet. I det efterföljande svenska valet tog de sig in i tretton kommuner. Däremot nådde det inte över fyraprocentspärren till riksdagen.
– Det är klart att det var en stundens besvikelse, å andra sidan är jag medveten om att saker tar tid, säger hon och tillägger att hon aldrig hade en tanke på att ge upp.
I STÄLLET ÅKTE hon ut på en eftervalsturné, dels för att ge vägledning och utbildning till sina partikollegor i kommunerna, dels för att hålla homepartyn och berätta om Fi:s politik. Lite som en resande lärare.
– Vår politik är ett gigantiskt folkbildningsprojekt. Vi diskuterade i början om vi skulle bilda ett feministiskt studieförbund, men kom på att det inte går att bara prata om de här frågorna – de måste in i politiken där problemen formuleras. Annars får vi aldrig några lösningar. Därför blev det ett politiskt parti.
I slutet av maj var Gudrun Schyman i Stockholm för att arbeta med partiets tillställning inför mors dag. Hon berättar om alla dragplåster som var med, artisterna Benny Andersson, Malena Ernman, Kajsa Grytt med flera, och att de bjöd på kaffe och tårta. Men allt det var som sagt bara dragplåster. Huvudnumret var pensionerna och att lyfta fram vilken nitlott många kvinnor dragit i dagens system. Det vill hon åtgärda liksom en rad frågor – ökad jämlikhet, jämställdhet och medmänsklighet, stoppa den militära upprustningen och så vidare.
INOM POLITIKEN ÄR Gudrun Schyman en av Sveriges mest färgstarka profiler både vad gäller att sätta ljus på politiska frågor, men också på sig som person. Nyligen släpptes en biografi över henne, Det gäller livet, av Johanna Palmström. I augusti kommer filmen Gudrun – konsten att vara människa, regisserad av Hampus Linder.
Men politikerbanan var från början inte självklar. Hon växte upp i Täby med mamma, pappa och en storebror. Fadern var alkoholiserad och familjens ekonomi låg ofta på gränsen. Gudrun slutade tidigt i skolan och började jobba på Posten som 15-åring. Hon drömde om att bli sekreterare och lärde sig maskinskrivning, handelskorrespondens och stenografi. * Fyller: 70 år den 9 juni. * Bor: I Gladsax i Simrishamns kommun. * Familj: Sambon Jacques Öhlund, arkitekt och kommunpolitiker för Fi, och barnen Dan, 39, och Anna, 37 år. * Gör: Politiker. Partiledare för Fi och kommunpolitiker i Simrishamn. * Aktuell: Gör nu sin nionde valrörelse och sin fjärde som partiledare för Feministiskt initiativ. * Om att fylla 70: ”Det känns utmärkt. Jag förhåller mig inte till ålder, jag förhåller mig till världsläget. Nu gäller det att trappa upp. Jag har också förmånen att vara frisk. För ett år sedan bytte jag ut en höftkula. Så nu jag har inte ont någonstans.” * Så firar jag födelsedagen: ”Först med några barndomsvänner och min bror i Stockholm, sedan har Fi hittat på något jippo i Malmö på nationaldagen. På själva dagen ska jag ha stort kalas i granngården i Simrishamn.”
– Jag skulle bli den snygga perfekta sekreteraren med korslagda ben med snygg dräkt och snygg direktör. Jag tänkte att han – så klart en han – kommer att åka ut i världen och då behövde jag lära mig engelska så att jag kunde hänga med.
Gudrun Schyman började förstå att hon hade läshuvud och fick så småningom nys om socionomutbildningen. Hon läste in fem ämnen parallellt med jobbet, sökte och kom in.
– Det var en helt annan värld. Socialhögskolan var i framkant i samhällsdebatten. Första tiden trodde jag att jag hade kommit till ett dårhus. Det var chockartat.
Som ung drömde Gudrun Schyman om att bli den perfekta sekreteraren med dräkt och korslagda ben. I stället kom hon att bli en av våra mest färgstarka politiker. I år gör hon sin nionde valrörelse.
TIDS NOG BLEV hon en del av diskussionerna där hennes egna erfarenheter var värdefulla. I samband med uppsatsskrivandet, som ingick i det större forskningsprojektet ”Tala med sin egen röst”, kom hon i kontakt med rörelsen och tidningen Folket i Bild/kulturfront där dåtidens vänsterintellektuella kändisar – Jan Myrdal, Jan Guillou och Anders Ehnmark – ingick. Hon kallar det sitt första politiska engagemang.
– Jag var opolitisk och blev invald för att representera gräsrötterna, inte bara vänstern. Det var otroligt lärorikt. Jag förstod att jag hade talang för att organisera, bygga upp grupper och driva projekt. Hur har du förändrats sedan dess?
– Jag är inte rädd för någon. Det är en viktig del för att kunna hålla på med det jag gör. Feminismen utmanar det mest grundläggande orättvisorna vi har i samhället. Allt från att skapa dålig stämning till att bli kallad manshatare eller vad det nu är för aggressiva epitet man får riktade mot sig. Jag har också blivit mer trygg i mig själv och klokare, eller det utgår jag ifrån, haha. För det är ju inte bara politiken som pågått utan även livet.