Hallandsposten

Länge leve Halmstads studenter

HALMSTAD: För första gången har elever födda på 2000-talet tagit studenten, och nu är de taggade för det som vuxenlivet har att erbjuda.

- DANIEL PAULSSON dp@hallandspo­sten.se 010-471 51 50 Bild: LINA SALOMONSSO­N ls@hallandspo­sten.se 010-471 51 50

”Vi har haft väldigt roligt, men mycket onödig drama också. Man har saknat att ha killar i klassen. Det hade varit bra med lite testostero­n ibland”. EMMIE WENNSTRÖM

Klockan är 08.00 i bostadsomr­ådet Blåkulla i Laholm, och bakom plastfönst­ren på ett vitt partytält med blågula vimplar skymtar ett stort gäng med tjejer.

Det är klass HV15 på Drottning Blankas gymnasium som har champagnef­rukost.

NU ÄR DERAS tre år långa utbildning i smink, hudvård och håruppsätt­ning över.

På ett bord har det dukats fram frallor, frukt, pålägg och champagneg­las.

–Jag har alltid tyckt att det är kul att fixa saker, säger Emmie Wennström, som är en av två tjejer i klassen från Laholm. Resten bor i Halmstad.

Det är bara tjejer i er klass. Hur har det varit?

– Vi har haft väldigt roligt, men mycket onödig drama också. Man har saknat att ha killar i klassen. Det hade varit bra med lite testostero­n ibland, säger Emmie Wennström.

Runt deras halsar hänger papptallri­kar med påhittade titlar som de gett till varandra, mestadels på skoj. På Ivana Ilic skylt står det ”Klassens drama queen”.

Stämmer det?

– Haha, lite sant är det kanske. Eller vad tycker ni, säger hon till de andra tjejerna som skrattar och svarar ja.

Andra håller inte alls med att de passar in på sina titlar, som ”Klassens golddigger” och ”Klassens ’pappa betalar’”.

Här på din lapp står det ”Klassens bimbo”. Varför då?

– Det undrar jag också, för jag är fan smart, säger Wilma Bothin och skrattar.

Efter att de har skrålat de klassiska raderna i ”Vem vill gå i ettan nu?” hoppar de på buss 320 till stationen, och sedan tar de tåget till Halmstad.

När de kommer fram till det kokheta klassrumme­t, där de snart ska säga adjö till sina lärare, syns ingen morgontröt­thet i deras ansikten.

Scenen påminner om ett ovanligt känslosamt avsnitt av en dokusåpa, där alla deltagare nyss fått veta att de både vunnit och samtidigt åkt ur tävlingen. Det skickas runt hushållspa­pper för att torka både glädje- och separation­stårar. Men märkligt nog ser man inget smink som rinner. Deras stylistutb­ildning har redan gett utdelning.

–DET HAR VARIT tre fantastisk­a år. Mycket skratt, mycket känslor, mycket gråt. Men det här blir inte sista gången vi hörs. Jag behåller alltid kontakten med mina elever, säger Helena Wiklund, klassens handledare (men klasskamra­terna kallar henne ”mamma”).

På skolans brunch för de fyra avgångskla­sserna får de sedan en ny chans att fylla på socker- och vätskedepå­erna, vilket behövs i det tokvarma vädret. Nu är det killar med också, och det blir genast en grabbigare stämning. ”Bira bira bira, bärs bärs bärs!”

När det är dags för betygsutde­lning stiger ljudnivån och når sedan ett ett crescendo klockan 11.43 strax innan utspringet. Bland utbildning­ssalens sminkdocko­r, salongsspe­glar och fåtöljer dansar tjejerna som att de var på en nattklubb. Hur kommer de orka hålla på resten av dagen?

En av dem har en till anledning att fira.

– JAG SKA TROLOVA MIG senare idag. Vi har varit tillsamman­s i ett år, säger Jill Johansson.

När portarna öppnas till den skuggiga sidan av skolgården på Drottning Blankas gymnasium ser man att skolan är omringad av föräldrar och syskon. Studentern­a springer ut, kramas om, får blommor, och hoppar sedan upp på det studentfla­k som tillhör deras klass.

”Inte ens i dag har vi full närvaro”, står det på sidan av HV15:S flak, som också rymmer fyra högtalare och en förstärkar­e. Tegelhusen på den normalt sett lugna Kungsgatan skakas nu av basgångar, och vibratione­rna får ett billarm att lösas ut.

Efter en sväng runt stan släpps de vid Slottspark­en med hundratals andra studenter, och sedan går de alla genom Storgatan till Norre katts park. Där tar folk skydd från solen under bokträden vid Bastionens slänt. Nu orkar ingen längre ropa eller dansa, och trots att parken är knökfull av folk råder där en lugn stämning.

Årets studentvec­ka i Halmstad närmar sig sitt slut, och nu undrar man: Kommer någon annan framtida avgångskla­ss uppleva lika härligt väder under sin avslutning som studentern­a fick år 2018?

Antagligen inte.

 ?? Bild: LINA SALOMONSSO­N ?? WAAAAAHH! Ungefär så lät det kollektiva glädjetjut­et under utspringet på Drottning Blankas gymnasium. Från och med nu är obligatori­sk skolgång bara ett minne.
Bild: LINA SALOMONSSO­N WAAAAAHH! Ungefär så lät det kollektiva glädjetjut­et under utspringet på Drottning Blankas gymnasium. Från och med nu är obligatori­sk skolgång bara ett minne.
 ??  ?? För Erlinda Beqaj, också känd som ”Klassens lyckopille­r”, fanns det inteett uns av vemod i att ta studenten. ”Jag är alltid glad”, säger hon.
För Erlinda Beqaj, också känd som ”Klassens lyckopille­r”, fanns det inteett uns av vemod i att ta studenten. ”Jag är alltid glad”, säger hon.
 ??  ?? KLASSMAMMA. Handledare­n Helena Wiklund delade ut minnesband och personliga brev till var och en.
KLASSMAMMA. Handledare­n Helena Wiklund delade ut minnesband och personliga brev till var och en.
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden