Språkproblem en fara för äldre

Språkproblemen inom äldreomsorgen är så omfattande att de utgör en direkt fara för brukarna, som kan drabbas av både vårdskador och missförhållanden. Den springande punkten är bristen på personal. SKL menar att bristen är så stor att arbetsgivarna måste ta in personal som är sämre på svenska.

Bristen på personal inom äldreomsorgen är så stor att arbetsgivarna ser mellan fingrarna och anställer personal som inte förstår svenska, skriver tidningen Kommunalarbetaren som granskat ämnet.

– Det finns inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna, säger Elisabeth Antfolk, förtroendevald för fackförbundet Kommunal till tidningen.

Exempelvis berättar tidningen om ett fall i Nyköping förra året då en äldre person ramlade i sitt hem och slog i huvudet. Personen larmade hemtjänsten, men ingen kom. På grund av språkproblem uppstod missförstånd. Först när nattpatrullen gick på sitt skift upptäcktes den äldre och fick hjälp upp.

Incidenten i Nyköping anmäldes till Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) som i en rapport tidigare i år slog fast att bristen på svenskkunskaper hos personalen inom äldreomsorgen är ”ett riskområde”.

Personalens dåliga svenska kan leda till att brukarna får omsorg och vård på ett felaktigt sätt – eller ingen vård alls. Och det kan leda till både missförhållanden och vårdskador, anser Ivo.

– Det är ett otroligt övergrepp mot en människa att bli avklädd av någon som inte kan berätta varför, säger Elisabeth Antfolk.

På Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) delar man bilden av att språkbrister är ett problem just i hemtjänsten.

”Det finns inga som helst begränsningar på hur lite svenska man kan kunna.”

ELISABETH ANTFOLK