En svensk katastroffilm som behövt en manusdoktor
KATASTROFFILM
Av årets svenska filmpremiärer på bio handlar Stefan Jarls Innan vintern kommer, Jesper Ganslandts Jimmie och nu även Den blomstertid nu kommer om att Sverige attackeras av främmande makt. Oklart vilken, men man kan ju alltid gissa på Ryssland.
Det kanske krävs fler än tre filmer för att börja snacka om en trend, men uppenbarligen finns det en rädsla för att Sverige ska hamna i något som liknar ett krigstillstånd. Eller så är det helt enkelt som så att ämnet ligger helt rätt i tiden.
DET ÄR FILMKOLLEKTIVET Crazy Pictures, med säte i Norrköping, som ligger bakom Den blomstertid nu kommer, som sticker ut genom att i första hand vara en katastroffilm, och svenska sådana ser man inte var dag
Killarna (inte en enda tjej) i kollektivet har gjort sig ett litet namn på Youtube, men det är ju en sak att lägga ut filmsnuttar på nätet och en helt annan sak att få ut en långfilm på bio.
Sedan 2010 har kollektivet, till och från, jobbat med det här filmprojektet och när det äntligen är dags för premiär blir det under midsommarveckan (publikmässigt årets sämsta) samtidigt som fotbolls-vm pågår för fullt. Crazy Pictures, indeed.
OM DE HÄR filmproducenterna/ regissörerna kan man säga att det är duktiga på action, bilkrascher och explosioner (de scenerna håller faktiskt Hollywoodklass), men det är lite si och så med dialogen, agerandet och själva manuset. Där hade det hjälpt om man anlitat en så kallad manusdoktor. Han eller hon hade blixtsnabbt konstaterat att den toklånga prologen, som utspelas 2005, är helt överflödig, att tillbakablickarna inte tillför något och att filmens fokus ska ligga på action och inte ett ansträngt faderson-relationsdrama. Då hade man fått ner filmen till hanterbara actionlängden 85 minuter, nu landar filmen på 129.
Annars är filmens upplägg, när
DEN BLOMSTERTID NU KOMMER Regi: Crazy Pictures, Sverige, 2018 (129 min)
Om de här filmproducenterna/ regissörerna kan man säga att det är duktiga på action, bilkrascher och explosioner
huvudspåret väl drar igång, inte så dumt. Jo, broar och byggnader sprängs i luften, men inga stridsvagnar rullar in på Stockholms gator. Crazy Pictures vill peka på så sårbart det svenska samhället är om elnätet och alla former av IT slås ut. Då står vi helt hjälplösa.
Filmen kretsar kring den inte särskilt sympatiske Alex (Christoffer Nordenrot). Han är en hyfsat framgångsrik musiker som inte kan släppa en ungdomsförälskelse. Det ska han försöka ta tag i medan helikoptrar störtdyker och en nervgas gör människor galna. Allt leder, förstås, fram till ett slut, men jag vet inte riktigt. Den här filmens slut känns väldigt enkelt.