Janne och hans hjältar – bäst när det gäller!
Scenerna efteråt är redan klassiska och talande. Gyllene Tiders och Linnea Henrikssons Vm-låt ”Bäst när det gäller!” dunkade över Centralstadion i Jekaterinburg, samtidigt som svenska och mexikanska supportrar tillsammans jublade, sjöng och hoppade av lycka i sina sombreros och vikingahjälmar så att de provisoriska läktarbyggena vibrerade farligt mycket.
Sverige hade, faktiskt, kört över Mexiko i den helt avgörande sista matchen efter 3–0 – den största segern i ett Vm-slutspel sedan 4–0 mot Bulgarien i Los Angeles den där bronsskimrande Vm-sommaren 1994 – och vunnit grupp F.
Samtidigt hade Sydkorea med två mål på tillläggstid besegrat och slagit ut Tyskland i en av tidernas största Vm-skrällar vilket innebar att de regerande tyska världsmästarna var ute och – Mexiko vidare.
Jag sitter här alldeles tom. Superlativen över vad Janne Anderssons och hans landslag är slut och då är vi bara framme vid åttondelsfinal.
För hur långt kan det här bära? Jag vet inte längre. Jag vet bara att jag inte i min vildaste fantasi hade trott att Sverige skulle VINNA en grupp med regerande världsmästarna Tyskland, Mexiko och Sydkorea.
Men nu är vi där och i åttondelsfinalen i St Petersburg på tisdag väntar – Schweiz, som bara fick 2–2 mot Costa Rica.
– Jag är så enormt stolt, ja näst intill rörd, på det sättet som killarna genomför den här matchen. De är så oerhört lojala och följer matchplanen till etthundra procent, berömde en märkbart berörd, men ändå samlad Janne Andersson på presskonferensen efteråt .
TROTS MATCHENS ENORMA betydelse, att vinna eller försvinna, fanns det inte en enda gång anledning till oro. För den här matchen kontrollerade Laget Sverige från matchminut 1 till 94.
Mexiko var sönderläst av den klurige scouten Tom Prahl med en hel rävfarm bakom varje öra, där Sverige sårade mexikanerna gång på gång i sina smarta omställningar och framför allt – fasta situationer.
Bakåt var det stängt, låst och igenbommat. Om Chicharito, Lozano, Vela och de andra bollvirtuoserna kom förbi en svensk mötte de nästa. Och nästa. Och nästa, där Mexikos hyperfarliga omställningar som varit segervapnet mot Tyskland kunde räknas på ena handens fingrar.
Det var Italien som gjorde försvarsspelet till en vacker konstart. Men gång på gång har Janne Andersson nu visat att han kan sälja litografier på sin försvarskonst till resten av världen. Minst.
FÖR EFTERÅT VAR det Halmstadsonen, Jan-olof Andersson uppvuxen i Söndrum, som fick respekt av Mexikos colombianske förbundskapten Juan Carlos Osorio:
– I dag fick jag en läxa. Jag trodde jag visste hur vi skulle spela mot lag som spelar den här typen av fotboll. Så det är fantastiskt att se Sverige spela likadant match efter match och lyckas och därför har de goda chanser att gå långt.
Jekaterinburg är staden där den sista tsarfamiljen Romanov avrättades, där Boris Jeltsin föddes och där man kan stå med ena foten i Europa och den andra i Asien.
Nu är den för oss också ett stycke svensk fotbollshistoria. För resan i Ryssland går vidare.
Sexton nationer får lämna Vm-slutspelet. Men Sverige (och Danmark) är kvar. Men så vinner ju ändå alltid hjältarna till slut. Janne och hans hjältar.
Vm-sommaren 1994 någon...?
”Det var Italien som gjorde försvarsspelet till en vacker konstart. Men gång på gång har Janne Andersson nu visat att han kan sälja litografier på sin försvarskonst till resten av världen.”