Linnéas olycka upprör
Ett och ett halvåriga Linnéa var full av blåmärken när hon hämtades från förskolan. Enligt samtalet från personalen hade hon trillat, men när föräldrarna Emanuel och Cecilia läste HP insåg de att det nog inte var hela historien.
– Vi har fått reda på allt genom tidningen, säger Cecilia och Emanuel om dottern Linnéas olycka på förskolan.
– Hon hade blåmärken över ben, armar, rygg och ansikte, säger mamman som sedan dess jagat svar om vad som egentligen hände hennes dotter.
Emanuel och Cecilia Lindström fick ett samtal på tisdagsförmiddagen om att deras ett och ett halvåriga dotter Linnéa ”trillat” på förskolan.
– Min första reaktion var ”oj, varifrån?”, säger Emanuel. Han fick svaret ”från marken”. – Jag fick höra att det var två killar som puttat henne och sedan gett sig på henne, att hon hade varit ledsen men att det var bra nu, säger Emanuel.
HAN VALDE DÄRFÖR att inte åka och hämta sin dotter direkt på förskolan.
– Jag fick inte höra att de hade hoppat på henne i fem minuter, säger Emanuel.
Det var först på eftermiddagen, när HP publicerade sin artikel, som han och Cecilia förstod allvaret. Anläggaren Fredrik Frömo som utförde arbete på förskolan hade hört Linnéa skrika, i vad Fredrik beskriver vara ”flera minuter” innan han avbröt sitt arbete gick dit. På platsen såg han hur två äldre pojkar stod över Linnéa och sparkade och slog henne.
Personalen på förskolan hade inte uppmärksammat händelsen, och enligt Fredrik Frömo satt de och fikade när han kom gående med Linnéa i sin famn.
FÖRSKOLECHEFEN BESKREV under gårdagen i sitt svar till HP händelsen som ett ”ögonblicksverk” och förklarade att man brustit i sina rutiner.
För föräldrarna Emanuel och Cecilia, som själva inte fått några svar från personalen utan läste allting i HP, är frågetecknen många.
– Man undrar om pojkarna skulle hinna göra så mycket skada på ett ögonblick. Vår dotter hade blåmärke på bägge armarna, på ryggen, på benen och i ansiktet längs kinderna och ner mot munnen, säger Cecilia, och fortsätter:
– Skadorna tyder mer på att det gått till på det vis som Fredrik berättar.
Dagarna efter olyckshändelsen har föräldrarna jagat svar på vad det egentligen var som hände deras dotter. Mamma Cecilia liknar jakten vid ett detektivarbete.
– Det känns som att förskolan inte velat prata med oss, när jag var där försökte de nästan gå iväg när jag ställde frågor. Det jag har fått veta har jag läst i tidningen, säger hon.
Cecilia och Emanuel bestämde sig för att söka upp anläggaren Fredrik, som de aldrig tidigare träffat, efter att ha läst artikeln i HP och har genom honom fått berättat för sig hur det gått till.
– Jag har försökt nå förskolechefen och nådde henne först i morse (torsdag). Då sa hon att de hade en ”plan”, men inte vad, säger Emanuel som är kritisk till att ingen från försko le ledningen ring tupp själva.
LINNEA SKA NU undersökas och skadorna dokumenteras av läkare. Föräldrarna har dessutom anmält händelsen till Skolinspektionen.
– Linnéa kan inte prata, så hon kan inte berätta själv vad som hänt. Blåmärkena är synliga, men nu när vi vet hur det gått till vill vi uppsöka läkare. Vi vet inte vad hon fått för invärtes skador, säger Cecilia som känner att förskolan inte varit riktigt ärlig i sina förklaringar.
– Jag förstår att det varit traumatiskt för personalen också. Man vet hur barn är, tittar man bort en halv sekund så kan det hända något. Men de borde varit ärliga, fortsätter hon.
– BARN ÄR BARN och jag förstår att barn inte alltid är snälla, och att man på en förskola ska uppfostra barnen och berätta när de gör rätt och fel. Men man måste ingripa vid rätt tillfälle, säger Emanuel.
Föräldrarna har nu begärt att Linnea ska få byta förskola.
– Linnéa mår bra nu, men vi vet ju inte om det hänt något invärtes eller psykiskt. Jag kan samtidigt vara glad att jag inte hämtade henne direkt, så att hennes sista minne från förskola inte blir att hon är rädd. Hon hann sluta gråta och var vid gott mod när vi hämtade henne, säger Emanuel.