Sverigedemokraternas politik kan leda till ett samhälle som är hårt mot de som inte är starka.
Ett välfärdssamhälle måste skydda dem som inte har så mycket resurser.
Det mesta inom svensk inrikespolitik kretsar kring ett parti som ingen vill samarbeta med – Sverigedemokraterna. När SVT Nyheter på torsdagskvällen släppte nyheten att Alliansen var beredd att efter valet ge SD ordförandeplatser i riksdagens utskott väckte det stor uppmärksamhet.
”Partierna bör beredas möjlighet att få access till posterna i storleksordning”, sa Moderaternas gruppledare i riksdagen, Tobias Billström, till Sveriges Radios Ekot.
Även företrädare för Kristdemokraterna och Centerpartiet bekräftade Alliansens nya linje. Men på fredagen kom vändningen då Liberalernas partiledare Jan Björklund satte ner foten.
”Det har hela tiden handlat om att åstadkomma en överenskommelse mellan blockgränserna om en annan princip. Går inte det, då gäller den nuvarande principen”, sa han till TT.
Enligt Björklund är därmed frågan död, och samma besked gav Centerledaren Annie Lööf. Frågan kvarstår ändå, är det rätt att släppa in SD och låta dem få en ordförandepost i ett utskott?
DET FINNS 15 utskott i riksdagen och de fungerar som motorn i riksdagsarbetet. Det är i utskotten som förslag till riksdagen behandlas. Traditionellt har ordförandeposterna delats upp mellan de två politiska blocken, vilket innebär att även små partier som inte är i regeringsställning kan ha en ordförande.
I dag har Socialdemokraterna ordförandeposten i sju utskott, Moderaterna kommer därefter med tre ordföranden och Kristdemokraterna har två. Liberalerna, Centerpartiet och Miljöpartiet har varsin ordförande. Det innebär att Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna står utanför.
När Alliansen öppnade upp för att även släppa in SD i detta samarbete var det en fråga som enligt Jan Björklund var avhängigt om Socialdemokraterna också ville detsamma. När svaret blev ett blankt nej så föll alltså det.
Hela utspelet kändes som en testballong. Här fick Allianspartierna en möjlighet att prova ett förslag och se vilka reaktioner det fick. Och för Liberalerna och Centerpartiet var det inget som mottogs väl. Det man dock kan undra över är varför det tog så lång tid innan Björklund och Lööf gav tydliga besked.
RIKSDAGEN ÄR EN parlamentarisk församling och att låta partier från olika block få ordförandeposter är egentligen inget konstigt. Men det finns en skarp gräns över till regeringsfrågan.
Det finns mycket som tyder på att det lär bli rejält stökigt efter valet med ett Sverigedemokraterna som med stor sannolikhet kommer att gå fram starkt. För Alliansens del är det viktigt att stå upp för humanistiska värderingar och inte på något sätt låta SD få ett inflytande över regeringsmakten.
Sverigedemokraternas politik bygger i grunden på att dela upp människor i olika grupper, och det kan leda till ett samhälle som är hårt mot de som inte är starka.
Ett välfärdssamhälle måste skydda dem som inte har så mycket resurser. Ett starkt samhälle står helt enkelt upp för de svaga.
Att låta sig bli beroende av stöd från Sverigedemokraterna är därför uteslutet för en sann liberal.