I ”huet” på en envis, ödmjuk vinnarskalle
Jag var kvar i Jekaterinburg på den asiatiska sidan av detta Vm-slutspel och var på väg att avsluta en middag med schnitzel, blå ostsås, auberginer och grillade grönsaker (potatis finns bara i mosad form) när det ringde på mobilen: JANNE ANDERSSON stod det på displayen. Jag hade sökt honom i annat ärende (vad kommer ni bli varse inom kort här i HP) och har man Sveriges förbundskapten och tillika den kanske hetaste svensken av alla i dessa tider, på tråden (eller vad man nu har i dessa trådlösa tider) pratade vi förstås både om det som varit och det som ska komma. Och det var då som jag lite skämtsamt i förbigående bara nämnde att kläderna riskerade att ”ta slut” om detta skulle fortsätta. – Då har du planerat för dåligt! slog Janne fast. – Själv har jag med mig kläder och allt så det räcker och blir över. Och jag har inget inplanerat före den 16 juli.
Den 16 juli är dagen efter Vm-finalen...
FÖR DET ÄR precis så han fungerar, denne lagbyggande vinnarskalle som har fått förbundskaptenkolleger som Mexikos Osorio att tacka honom för lektionen, ”det visste jag inte – det var roligt att höra”, och en hel fotbollsvärld att häpna.
När han tillträdde nöjde han sig inte med att deltaga och bygga något inför EM. Hans ambition var att ta sig till Vm-slutspel.
Precis som det var att vinna play off-matcherna mot Italien. Och nu – ta sig vidare från gruppen i Vm-slutspelet. Och sedan...
– Sakta i backarna nu! Schweiz låter kanske överkomligt, men man ska inte glömma att laget är rankat sexa i världen, före både Spanien och Frankrike som bara har förlorat en av de 25 senaste landskamperna. Så vi måste återigen upp på personbästa, påpekade Andersson.
NOGGRANNHETEN, TYDLIGHETEN, ATT aldrig ta något för givet, att aldrig lämna något åt slumpen – det är det som tagit Janne dit han är i dag.
Jag satt på Amsterdam arena i Em-kvalet 2010 när Erik Hamréns ”shining” Sverige skulle rulla ut Holland och det i stället tog en ände med förskräckelse och 1–4. Janne började i andra änden, med försvaret. – Vi har många väldigt bra spelare, men individuellt kan vi inte mäta oss med de allra största. Så vi får inte vara naiva utan i stället acceptera att motståndarna då har bollen mer. Det var någon som sa att det handlar ju inte om att ha bollen mest utan BÄST. Det uttrycket gillar jag.
Harmonin, den unika sammanhållningen, gemenskapen, Laget före Jaget, är en annan förklaring vilket inte minst accentuerades när Jimmy Durmaz stöttades efter allt näthat.
– Det är inget hokus pokus. Det är bra människor och väldigt prestigelöst där vi ledare ska optimera förutsättningarna. Helt enkelt ganska grundläggande saker i min värld, sa Janne
Och så passionen då, den som vi har sett mot både Tyskland och Mexiko när Janne lekt ”arga leken” med domarna.
– Jag har inte sett just dom bilderna, men det är sådan jag är. Jag brinner lika mycket för fotbollen i dag som jag gjorde på Alevallen. Den dagen jag inte gör det är det dags att sluta.
”Noggrannheten, tydligheten, att aldrig ta något för givet, att aldrig lämna något åt slumpen – det är det som tagit Janne dit han är i dag.”
DET REGNADE, BLÅSTE och var 13 grader i femmiljonerstaden St Petersburg.
– Bara i dag, förklarade den ryske taxichauffören som inte heller han kunde engelska men väl tyska, vilket tvingade mig att plocka fram skoltyskan när vi både passerade Coca Colas bryggeri och Leninstatyn från två av landets olika eror.
Dit kom landslaget och Janne Andersson i går vars framgångar naturligtvis inte har gått obemärkt förbi i fotbollsvärlden.
– Om jag har någon agent? Nej, men jag känner många... skrattade han och dammade av sitt mantra på frågan om han fått förfrågningar:
– Hehe, nu är nu, sen är sen...