För Socialdemokraterna är det numera handlingarna och inte högtidstalen som avgör.
FELKALKYL. Mycket lite talar för att Socialdemokraterna och Stefan Löfven kommer att få den valrörelse de önskar sig.
LEDARE 5/7. Statsminister Stefan Löfven, som på torsdagskvällen håller sitt Almedalstal, har beskrivit höstens val som en folkomröstning om välfärden. Tanken med detta uttalande är att Socialdemokraterna ska slippa prata invandring och i stället få utkämpa den typ av valrörelse som S-aktiva alltid fostrats till, där skattesänkningar och andra liberala reformer påstås stå i motsatsförhållande till välfärden.
MYCKET LITE TALAR emellertid för att Löfven kommer att få den valrörelse han önskar sig. Socialdemokraternas strategi bygger på den felaktiga tanken att välfärdsfrågorna skulle kunna kopplas loss från migrationsfrågan. Stor invandring av människor, som tar lång tid på sig att skaffa en egen försörjning, påverkar allt från skola och socialtjänst till vård och bostadspolitik. Detta är vardag för landets alla kommunpolitiker, och en anledning till att Sveriges kommuner och landsting (SKL) varnat för en stundande kostnadskris i kommunerna.
Men det är också något som många människor fått praktisk erfarenhet av de senaste åren. Det kan exempelvis handla om att det på många håll blivit svårare att få tid hos Folktandvården eller att kommunerna köper bostadsrätter eller prioriterar nyanlända i bostadskön.
Gymnasielagen som gav 9 000 personer, företrädesvis unga afghanska män utan asylskäl, möjlighet att stanna i Sverige ställde för många väljare denna situation på sin spets.
I samband med beslutet talades det om hur det folkliga engagemanget drev fram lagen. Men det folkliga engagemanget var minst lika stort på andra sidan, där många började ställa sig frågan om de tre miljarder som de afghanska männen beräknas kosta skattebetalarna under den kommande treårsperioden verkligen används till rätt saker.
Det socialdemokratiska försöket att vara alla till lags rasade sönder. Det gick inte längre att ena dagen låta finansminister Magdalena Andersson tala om varför välfärdsstaten kräver en restriktiv migrationspolitik, bara för att nästa dag fatta beslut som pekade i motsatt riktning. Ingen kunde längre lita på vad S stod för i de frågor som väljarna prioriterar.
Bakom detta ryms ett grundläggande skifte i svensk politik. S-ledningens kalkyl byggde på föreställningen att det bland väljarna fanns ett så grundmurat förtroende för partiets förmåga att styra landet, att det skulle gå att komma undan med dubbelspelet.
Men så är inte längre fallet. Även för Socialdemokraterna är det numera handlingarna, och inte högtidstalen, som avgör. Gymnasielagen gick tvärtemot vad många av partiets väljare önskade och är därför en avgörande faktor bakom de senaste månadernas stora flöde av Lo-väljare till Sverigedemokraterna.
STATSVETAREN TOMMY MÖLLER konstaterade häromveckan att det sannolikt hade varit bättre för S att ta strid med MP, som hotade att lämna regeringen för de 9 000 afghanernas skull, än att gå de gröna till mötes med ett halvår kvar till valet (Di 12/6).
När Stefan Löfven går upp på scenen i Almedalen är det nog en och annan socialdemokrat som instämmer.
Det socialdemokratiska försöket att vara alla till lags rasade sönder.