KD förtjänar att få stanna kvar i riksdagen
TILLSAMMANS. Hos Kristdemokraterna förenas anhängare som värdesätter gemenskapen och vet att den allt som oftast är viktigare än politiken.
LEDARE 6/7. Vad skulle bli annorlunda i svensk politik om Kristdemokraterna åkte ur riksdagen i september? Med opinionssiffror som ligger närmare 3 än 4 procent och lite drygt 60 dagar kvar till valet är det ofrånkomligt att många ställer just den frågan när Ebba Busch Thor på fredagskvällen håller sitt Almedalstal.
DET ENKLA, DAGSPOLITISKA, svaret som kristdemokrater upprepat under våren, är förstås att det skulle bli svårare att bilda en borgerlig regering efter valet. Utan KD i riksdagen ökar risken för att de rödgröna blir större än Alliansen, vilket skulle komplicera tillvaron för en borgerlig regeringsbildare.
Men ett minst lika viktigt svar är de perspektiv KD tillför. Att ses som den främsta försvararen av det moderna har länge varit den mest eftertraktade nischen i svensk politik. I dag har det blivit Centerpartiets position, väl sammanfattad i partiets paroll ”Framåt!”.
Det är en plats Kristdemokraterna aldrig gjort anspråk på.
Det kan tyckas vara en otacksam roll i ett land präglat av tanken på att vara modernast i världen. I den nya boken “Bakslaget” konstaterar opinionsanalytikern Markus Uvell emellertid att 59 procent av de svenska väljarna instämmer i påståendet att äldre generationer har mycket att lära oss om hur samhället borde fungera.
De allra flesta svenskar uppskattar det liberala samhället, men det innebär inte att man ser ett värde i framsteget för dess egen skull.
Frågan om föräldraförsäkringens utformning är ett exempel på detta.
Jämställdhet mellan könen är ett i Sverige oomtvistat värde, men det går mycket väl att kombinera med uppfattningen att det inte är något fel på traditionella könsroller så länge man väljer dem själv. Enligt Uvells undersökningar instämmer 6 av 10 väljare i denna uppfattning, som går tvärtemot de flesta politikers instinkter att lagstifta fram ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten.
Det var denna typ av opinioner som förre Kd-ledaren Göran Hägglund försökte knyta an till i sitt uppmärksammade tal om ”verklighetens folk” i Almedalen 2009 – människor som är nöjda med tillvaron och inte ser någon anledning för politiker att ägna tid åt att lösa problem som saknar relevans i vardagen.
DET INTRESSANTA MED detta förhållningssätt är att det återfinns både bland dem som vill se Kristdemokraterna utvecklas till ett mer renodlat konservativt parti, som exempelvis kommunalrådet i Linköping Sara Skyttedal, och mer traditionella kristdemokrater som partiets vice ordförande Jakob Forssmed.
Här förenas borgerligt sinnade villaägare, som partiet länge sett som en av de viktigaste grupperna att nå ut till, med människor i historiskt starka KD- fästen, som delar av Småland och öarna i Bohuslän. De värdesätter båda gemenskapen och vet att den allt som oftast är viktigare än politiken.
Det är perspektiv som är bra att påminnas om – även för dem som vill att människor ska leva både fritt och progressivt.
De allra flesta svenska uppskattar det liberala samhället, men det innebär inte att man ser ett värde i framsteget för dess egen skull.