Utpressningsoffret vittnar om skräcken

HALMSTAD: En affärsinnehavare i Halmstad vittnar i rätten om den skräck han känner efter att ha blivit utsatt för utpressning och mordförsök.

”Han var hätsk, aggressiv, skrämmande och sadistisk.” AFFÄRSINNEHAVAREN OM ANGRIPAREN

Det är knäpptyst i salen när affärsinnehavaren samlar sig och säger: – Jag vågar inte bo i Halmstad. Jag kan inte ens bo i Sverige. Jag vet inte vad som kommer att hända. Allt är kaos.

Lördagen den 10 februari, strax efter klockan 17 trängde sig två män in i en bostad på Lummervägen i Halmstad. Där vistades affärsinnehavaren, hans flickvän, hennes dotter och flickvännens mor. Allt gick blixtsnabb, angriparna slet tag i affärsinnehavaren och började hugga honom med kniv. Flera av huggen träffade kring ansiktet och halsen.

SKADORNA VAR INTE livshotande, men det berodde inte på angriparna. Våldet var hänsynslöst. Närmast overkligt brutalt.

– De ville ha med mig, för att kunna fortsätta någon annanstans, konstaterar affärsinnehavaren när han berättar om överfallet under rättegången mot de två angriparna.

DET SOM SKER i rättssalen är ovanligt. Inte unikt, men väldigt sällsynt. Affärsinnehavaren gör sitt bästa för att rätten ska få veta. Han vittnar, medveten om att han utsätter sig för en risk som väldigt många andra aktar sig för. Han lämnar avgörande detaljer, han berättar om knark, våld och straffsystemet som gjorde att han en dag var skyldig angriparna en halv miljon kronor. Han beskriver hur den ene hållit en skarpladdad pistol mot hans tinning, tryckt hårt och verkat njuta.

– Han var hätsk, aggressiv, skrämmande och sadistisk, förklarar han.

Han hade fått ett alternativ, betala drygt 100 000 kronor eller skaffa två kilo amfetamin. Han hade varken knark eller pengar och försökte förhala saken. Han vågade inte gå till polisen, väl medveten om att de

som hotade honom hade tillgång till ett omfattande våldskapital, som saken ibland brukar beskrivas när våldet som angriparna är kända för både ligger nära till hands och kan vara omfattande.

– Jag gav dem mjöl i en bit plastfolie och sade att det var amfetamin.

REAKTIONEN BLEV VÅLDSAM. Den ene angriparen skrev ett meddelande, det mildaste i det var att han förklarade att skulden nu var 500 000 kronor.

Polisens utredning visar att affärsinnehavaren var långt ifrån ensam om att komma i vägen för systemet som gjorde att skulder på 100 000-tals kronor skulle drivas in. Tonen mellan männen som skrev meddelandena och som såg framtida rikedomar var självsäker, de skulle ta över stan, ingen skulle våga gå emot dem.

NÄR AFFÄRSINNEHAVAREN ska försöka förklara rädslan han och familjen ställdes inför stockar sig rösten. Han berättar att han inte ser någon möjlighet att ha kontakt med sitt barn, träffa flickvännen eller ens vistas i landet:

– Det är lätt att vara efterklok, men man blir rädd. Man tänker inte klart. Jag kan inte förklara varför vi inte gick till polisen direkt. Jag vågade inte gå ut och min flickvän var så rädd, så rädd att det inte finns.

Rättegången mot männen, som misstänks för mordförsök och försök till utpressning avslutas den här veckan.