Höga toppar – men ojämnt
Med elva studioalbum i ryggen sedan 1996 är Lars Winnerbäck en självklar artist på den svenska musikscenen. I sommar är han ute på en omfattande skandinavisk turné som startade i hemstaden Linköping den 29 juni och som avslutas två månader senare i Stockholm. I kontrast till vintern 2016/2017 då Winnerbäck gjorde en rad avskalade framträdanden på konserthus är det nu återigen en turné med en stor scenproduktion och band.
Han tar med sig gäster från Sveriges artistelit, och vid Södra Fästningshörnan i Varberg kliver Miss Li på scenen två timmar före Winnerbäck under fredagskvällen. Det är tio år sedan hon senast var förband åt honom i Varberg. Med sitt röda lilla piano är hon lika sprudlande energifylld som vanligt. Miss Lis starkaste stunder under sin spelning är precis före extranumren, då hon framför Pugh Rogefeldts ”Här kommer natten” i en dramatisk version som sedan växlas till en kraftfull ”Oh Boy”.
SOLEN FÖRSVINNER BAKOM fästningen lagom till att Winnerbäck med band kliver upp på scenen framför 6 500 personer och havsutsikt. Punktlig som han är drar han i gång klockan nio och under första låten, ”En tätort på en slätt”, ser han mest ut att stå och njuta av synen. Publiken gör det definitivt. Konserten börjar i ett lugnt tempo, utan några som helst virtuella effekter på skärmen bakom den ännu oupphissade ridån som hänger bakom musikerna. Fem låtar in, i ”Åt samma håll”, byter han ut gitarr mot tamburin och börjar nu kännas varm i kläderna på riktigt. När musiken övergår till ”Järnvägsspår” drar han på sig den blå gitarren igen och ridån hissas upp. Nu backas han upp av den svartvita videon på skärmen men sjunker själv tillbaka lite för mycket när han vet att han lyfts av bakgrundseffekterna.
Stämningen höjs igen när Miss Li återigen kliver in på scen. Trots att Lars Winnerbäck har kört ”Om du lämnade mig nu” med Lisa Ekdahl under premiären kan jag inte låta bli att tänka att den nog gör sig bäst när han och Miss Li framför sin låt tillsammans – så som det var menat. Det blir en av de mer minnesvärda stunderna från kvällen när de sjunger till varandra, snarare än till publiken, i duetten.
WINNERBÄCKS BAND OM sex personer består bland annat av fenomenala Therese Johansson på gitarr och sång. Bakom trummorna sitter Jonna Löfgren från det skotska bandet Glasvegas som får ett jubel från publiken när hennes namn presenteras av Winnerbäck.
Trots att Lars Winnerbäck bjuder på två decennier av sin musik och gång på gång bevisar sin mångsidighet till publikens ”Lasse! Lasse!”-vrål, kan jag under kvällen inte hjälpa att känna att han stundvis är lite av en berg-och-dalbana. Låtar som ska vara vackra och stämningsfulla faller platt. Dalarna är energilösa ”Lågsäsong” och extranumren ”Ett sällsynt exemplar” och ”Jag får liksom ingen ordning”. Känslan blir som tydligast i ”Vem som helst blues” när han själv sjunger raderna:
”Lasse Winnerbäck kom in genom dörren, vi bjöd honom på vin och vi pratade en lång stund. Det var inget särskilt med honom. Han var som vem som helst”.
Under konsertens svackor, som under ”Vem som helst blues”, tänker jag att han själv nog har rätt. Det är inget särskilt med honom. Men sedan kommer han igen med ny energi, får med sig publiken och levererar precis som man förväntar sig att han borde. Då befinner sig Winnerbäck, tillsammans med bandet och publiken, på toppen av karusellen.
MUSIK
LARS WINNERBÄCK Gästakt: Miss Li Speltid: 1 h, 55 min. Plats: Södra Fästningshörnan i Varberg. Arrangör: Nöjet Konsert. Datum: 13/7.
BÄST FRAMFÖRS LÅTEN ”Hugger i sten”, där texten som är låtens styrka får ta plats utan att överröstas av musiken. Lika bra är ”Kom ihåg mig” och ”Söndermarken” i snygga stämmor, och ”Hosianna” med en förinspelad Maria Andersson Lundell från Sahara Hotnights på storbildsskärmen. Där har filmmakaren Roy Andersson haft ett finger med i spelet. Likt Miss Li är Lasse Winnerbäck som bäst i låtarna före extranumren, men även en av kvällens sista nummer ”Granit och morän” blir mäktig på utomhusscenen vid Södra Fästningshörnan där den passar sig utmärkt.