Ursäkta, men var é ”brudarna”, Båstad?
Inte en svensk spelare så långt ögat kunde nå, varken i singel eller dubbel, när kvartsfinalerna avgjordes i Swedish Open i Båstad och den spanske veteranen Fernando Verdasco slog ut finalseedade landsmannen Pablo Carreno Busta, Fabio Fognini eliminerade Argentinas Federico Delbonis, den franske eleganten Richard Gasquet slog ut det norska yrvädret Casper Ruud och Henri Laaksonen vände mot skrällmannen Simon Bolelli.
Så har det sett dessvärre sett ut varje år sedan Robin Söderling 2011 vann finalen mot spanjoren David Ferrer med 6–2, 6–2, även om den unge Mikael Ymer i torsdags slet heroiskt mot den italienske humörspelaren Fognini och hade flera breakbollar fram till sin största skalp i karriären som på samma gång hade gjort arrangörerna saliga av lycka.
Samtidigt har 22-åriga Rebecca Peterson klivit förbi Johanna Larsson på damernas ranking och är kanske svensk tennis hetaste namn för närvarande med två svenskor topp 80, 71:a respektive 77:a. Då är Wta-turneringen nedlagd... På grund av dåligt intresse hette det, när Lagardere tog sin hand från Swedish Open och på damsidan sålde licensen vidare till en turnering i Ryssland. Medan ett dotterbolag till Båstadten- nis & Hotell AB med byggherren Erik Paulsson, vd:n Anders Nelson och tävlingsdirektören Christer Hult i spetsen, tog över driften och räddade herrturneringen.
Jag begriper det inte. Under flera år har damernas Swedish Open haft det som herrarna har saknat – världsnamnen, de stora profilerna som Serena Williams, Angelique Kerber, numera världsfyra, och fjolårets finalist och tillika världstvåan, danskan Caroline Wozniacki och – Johanna Larsson. Ändå lockade det inte tillräckligt med publik och sponsorer.
MEDAN VI, URSÄKTA uttrycket, år efter år dras med David Ferrer, Fernando Verdasco och de spanska ”inventarierna” som gjort Båstad till ett Spanien norra och lagt beslag på en finalplats elva av de 13 senaste åren.
Men det är marknaden som styr och tydligen nöjer sig publiken med det. I synnerhet som det kan kombineras med strandliv på dagarna och party på kvällarna för folklivet flödar Båstadveckan om än inte lika intensivt som tidigare.
Och det alltså trots en herrturnering där återigen det stora affischnamnet hoppade av sent, i år Stan ”The man” Wawrinka, där en toppseedad Diego Schwartzman tycktes vara måttligt intresserad och direkt åkte ut mot kvalspelaren Simone Bolelli och där fjolårssegraren David Ferrer åkte ut mot norrmannen Ruud.
Men Swedish Open lever farligt på sikt om inte friskt blod kommer in i turneringen och ingen blågul ljusning finns i sikte.
Eller – varför inte då en nysatsning på en Wtaturnering för nog borde det väl finnas företag villiga att satsa när de annars gärna pratar vitt och brett om jämlikheten inom idrotten?
OKEJ, BÅSTAD LADIES, 25 000-dollarsturneringen, dammades återigen av i slutet av juni, men var naturligtvis med Itf-status bara ”billigt” surrogat och ett sätt att stilla Svenska tennisförbundets dåliga samvete gentemot damtennisen.
Nu ska loppet, enligt en intervju med herrar Paulsson, Nelson och Hult i Svenska tennismagasinet, inte vara helt kört utan diskussioner förs om att starta upp en Wta-turnering igen.
Men då ska två mycket väsentliga bitar falla på plats. Dels att få in sponsorer till tävlingen, dels att få in det i tävlingskalendern igen – något som kan bli nog så svårt när licensen är såld.
Så tillåt mig tvivla. Det tog 19 år förra gången innan damtennisen 2009 gjorde comeback i Swedish Open. Därför kan fjolårets final när Katerina Siniakova, Tjeckien skrällbesegrade den danska publikfavoriten Caroline Wozniacki ha varit den sista Wta-matchen på svensk mark på mycket länge.
Men jag har väldigt gärna fel.
”Jag begriper det inte. Under flera år har damernas Swedish Open haft det som herrarna har saknat – världsnamnen. Ändå lockade det inte tillräckligt med publik och sponsorer.”