Sista året för visfestivalen
MUSIK: INGELA KARLSSON OCH BENGT-GÖTE BENGTSSON OM VISFESTMINNEN
Visfestivalen i Steninge gick av stapeln för första gången i början av 1970-talet, och allt startade när Lisbeth och Ingemar Gennvi anordnade viskvällar varannan vecka på krogen Skepparstugan i Steninge.
– Stugan blev som visans stuga, och i samma veva bildades Visklubben Skeppet av bland annat Ingemar Gennvi, berättar Bengt-göte.
PÅ 1980-TALET FANNS ett stort intresse för visklubben, med cirka 300 medlemmar. Det var även då som Ingela och Bengt-göte var på festivalen för första gången, och då som artister.
– Vi spelade tillsammans med Stefan Petzén, och vårt band hette Grannlåt. Sedan dess har vi varit engagerade i visklubben och mer eller mindre också varit med och anordnat den här festivalen. Den är en del av oss, säger Ingela. Vad minns ni bäst under alla år?
– För tre-fyra år sedan kom ett riktigt skyfall och hela tältet fylldes med vatten. Det som hände då var att alla gäster, tillsammans med oss som jobbade, kavlade upp ärmarna och hjälptes åt att få bort allt vatten och vi kunde genomföra festivalen ändå. Det har alltid varit en väldigt fin gemenskap, säger Bengt-göte och tillägger:
– Sedan har vi haft en del trevliga efterfester med spelandes musik tills solen gått upp. Vi minns alla år med Alf Hambe, personligen är han en stor del av visfestivalen. Och publiken som har kommit hit varje år har också varit underbar.
Den 26-28 juli 2018 blir den sista festivalen, och under åren har evenemanget varit en självklarhet för många. Folk från hela Halland har lockats till Steninge.
– Vi har stammisar som köar redan en timme före insläpp, och nu när de har hört att det blir det sista året så har vi fått en hel del respons. De tycker att det är väldigt sorgligt att vi ska lägga ned, men de tackar också för alla år som vi har haft tillsammans, säger Bengt-göte.
TOTALT FÅR DET plats runt 250 personer i tältet, men enligt Ingela var trycket på biljetterna betydligt högre förr.
– Under många år blev biljetterna slutsålda direkt, men de senaste åren har vi fått kämpa en del för att få ihop det. Det har inte varit fullsatt alla dagar, vilket också har gjort att vi gått back ekonomiskt, säger Ingela.
Det har även varit en utmaning att hitta folk som vill engagera sig och hjälpa till med festivalen.
– Vi har alltid varit ett gäng som har fixat allt, och jag och Ingela är de som varit med längst och vi vet hur det går till. Förra året kände vi dock att det var nog, vi orkar helt enkelt inte längre, säger Bengtgöte och fortsätter:
– Och eftersom det inte finns någon annan som vill ta över, så blir det att vi lägger ned. Det är sorgligt, men en era har alltid ett slut.
Inför varje år har artisterna alltid varit hemliga.
– Det är ett koncept som har levt kvar. Det handlar om att alla är lika mycket värda och att vi vill att folk ska sitta kvar och lyssna på alla artister, säger Ingela. Hur känns det nu när vi sitter och pratar gamla minnen?
– Nostalgiskt, sorgligt, men skönt. Det kommer inte att bli en visfestival i så stor skala framöver, men vi kanske ordnar något enklare. Men det är inget som vi vet i nuläget, säger Ingela.
En era tar slut – i år är det dags för den sista Visfestivalen i Steninge. Det blir den 47:e upplagan och nu minns Ingela och Bengt-göte, från Visklubben Skeppet, tillbaka på alla de härliga åren i vistältet. – Det är klart att man blir nostalgisk, säger Ingela Karlsson.