En liten historia om silversmide och stor vänskap
Detta är en sann berättelse om hur liten vår stora värld är och hur språk och gemensamma intressen för oss samman oavsett var vi befinner oss. Hösten 2014 gick jag en kurs i silversmide och blev helt besatt. Jag läste all litteratur jag kom över och följde slaviskt en massa instagramkonton för att lära mig mer och bli inspirerad. I allt det där silvret blev jag plötsligt hittad av en sydafrikansk silversmed, Amor. Jag hade hashtaggat en bild från min kurs med #silver. Och eftersom silver inte bara heter silver på svenska så hittade hon mig när hon scrollade bland silverbilder från världen över. Vi började följa varandra. Amor gjorde, och gör, fantastiska smycken och jag gjorde små framsteg som jag delade med mig av. Vi hejade på varandra i vårt skapande och efter några år så kändes det som att vi kände varandra.
EN DAG SKREV Amor till mig att jag måste skicka min adress. Hon ville skicka en present! ”Vad skulle du vilja ha? En ring, ett halsband, ett armband?” Vad skulle jag säga, skulle hon skicka mig ett silversmycke? Efter några vändor med ”inte ska väl…” så var det bestämt. Men att skicka paket från Sydafrika till Sverige är lättare sagt än gjort. Vi krånglade båda två fram och tillbaka utan att kunna lösa det.
”Min farfar sa alltid ’Ju mer en prater så är en snart släkt’. Och så är det. Vi har mer gemensamt med varandra än vad vi kan föreställa oss.”
DÅ RINGDE MIN kompis Alonnika mig och berättade att hon skulle göra praktik i Sydafrika, i Kapstaden. Sen gick allt väldigt snabbt och lätt. Det visade sig att Amors man arbetar i byggnaden bredvid Alonnikas praktikplats. Hur får vi ens plats i den här lilla världen allihop!?
Alonnika kom hem till Sverige med tre helt fantastiska silverringar som Amor gjort till mig – en liten fis i ett land långt bort. Är inte det helt otroligt, att lägga ner arbete, pengar och oceaner av tid för att ge någon man aldrig träffat en present? Jag är kroniskt rörd och lipig över detta.
MEN DET SLUTAR inte där. Jag ville såklart ge någonting tillbaka. Men så var det ju det där med postgången… Det löste sig så att Alonnika hade råkat springa på sitt livs kärlek i Kapstaden och spenderar nu sommaren där. Ett litet paket till Amor fick åka med i hennes väska.
Det här kommer jag alltid att bära i mitt hjärta. Vår lilla stora värld, där människor oftast är sviniga as mot varandra, kan också överraska. Min farfar sa alltid ”Ju mer en prater så är en snart släkt”. Och så är det. Vi har mer gemensamt med varandra än vad vi kan föreställa oss. Vi lever inte likadant men vi älskar alla på samma sätt. Prata, fråga, lyssna så ska du få se. Både svenskar och sydafrikaner gillar silversmide.