Nu är livet i rampljuset en vanlig dag på jobbet
JUBILAREN: ”MITT EFTERNAMN FASTNAR PÅ NÅGOT VIS”
Stjärnkocken Tommy Myllymäki tog pallplats i världens mest uppmärksammade mattävling. Egentligen är han en blyg person, men uppståndelsen efter segern i Årets kock 2007 tvingade fram en förändring. Idag är offentliga framträdanden en del av vardagen.
Genomslaget för stjärnkocken Tommy Myllymäki kom med segern i tävlingen Årets kock 2007. Han vann Kockarnas kamp i TV4 2012 och är ett känt ansikte för tittarna i matlagningsprogrammet Mitt kök i TV4:S Nyhetsmorgon. Ändå är han nog mest känd för sina bragder i världens mest prestigefyllda matlagningstävling Bocuse d’or. Han vann silver 2011 och brons fyra år senare.
– I stort sett var jag nöjd med pallplatserna, men guld hade smällt ännu högre, säger han.
HAN FRAMHÅLLER ATT förberedelserna måste vara rigorösa och liknar denna tävling, som också kallas VM för Kockar, vid elitidrott. Kanske inte så konstigt med tanke på att han springer maraton och joggar 5–10 mil i veckan.
– Man måste ha samma envishet och uthållighet som elitidrottare och aldrig vika ned sig. Dessutom krävs en enorm kärlek till mat för att orka träna i tusentals timmar och fila på detaljerna. Drivkraften är enkel: – Jag tävlar för att jag tycker att det är roligt, jag gillar grejen. Jag gillar att sätta upp mål och tycker att det är roligt att se hur jag reagerar i olika situationer.
Ändå kan man undra varifrån han hämtade självförtroendet för att vilja mäta sig med de bästa kockarna i världen.
– Egentligen är jag en väldigt blyg person, som barn var jag alltid tillbakadragen. Jag fick ändra mig sedan jag blev Årets kock och exploaterades i media. I början var jag nervös varje gång jag skulle tala på scen, men efter tillräckligt många gånger lärde jag mig att det bästa är att vara mig själv och inte ta mig själv på alltför stort allvar. Nu är det inte märkvärdigt att prata inför andra, bara en vanlig dag på jobbet. Det blir bara obehagligt när jag inte vet vad jag förväntas prata om.
KÄRLEKEN TILL MATEN har sina rötter vid en insjö i mellersta Finland, där han och mamman tillbringade somrarna tillsammans med stora släkten. Fiskade på dagen. Åt fisken smörstekt med kokt egen potatis och sås på gräddfil från egna kor på kvällen. Sådant lämnar avtryck.
– Jag är uppväxt med att se hur maten blir till. Det gav mig en känsla för matlagning och för varifrån maten kommer.
Ytterligare en krydda präglade uppväxten i sörmländska Katrineholm: tv-kockarnas frammarsch på 1990-talet. Ändå lekte denna studieintresserade pojke med tanken att bli jurist, tilltalad av framträdanden i rättssalen. Samtidigt lagade han mat sedan fyllda tio. När han upptäckte att favoritämnet kemi och matlagning hade mycket gemensamt var ödet så att säga beseglat.
DET BLEV restaurangprogrammet på Lindengymnasiet i Katrineholm och sedan jobb hos Sveriges namnkunnigaste kockar. Ändå en rätt tillbakadragen tillvaro – fram till segern i Årets kock 2007. Över en natt var namnet Tommy Myllymäki namnet på allas läppar.
– Mitt efternamn fastnar på något vis – jag heter inte Svensson. Jag fick många möjligheter: från att ha varit på en skogsväg befann jag mig plötsligt på en fyrfilig autobahn. Jag har testat olika saker – vissa var bra, vissa blev viktiga lärdomar. Jag ångrar ingenting, mitt liv har varit väldigt intressant. Du har lagat mat sedan fyllda tio. Tröttnar du aldrig?
– Jo, det är klart att jag kan ledsna på det. Men mitt arbete är väldigt omväxlande så jag kan behålla min inspiration och drivkraft. Egentligen arbetar jag lite för mycket. Jag har en tendens att hoppa på för många projekt. Det bästa är att hitta den magiska balansen mellan jobb och familj. Det viktigaste i livet är barnens utveckling, att vara frisk och fred på jorden, men allra viktigast är det nog att ha kul.