Historiskt skomakarhus i förfall
HALMSTAD: Trähuset från 1800-talet är nedgånget efter åratal utan underhåll. Trots ett kulturhistoriskt värde är kommunens medel begränsade.
”Kunder frågar mig med jämna mellanrum vad det är som händer med huset, men jag och min man Alex tänker inte så mycket på det. Vi har en bra hyra och är nöjda med lokalen.”
AGNETA TSOUKALIOS
Det knackar på dörren. En ung man sticker in huvudet i lokalen till Bengtssons skomakeri och frågar försiktigt ”har ni öppet?”. I sin väska har han ett par slitna seglarskor som behöver ett ansiktslyft. Gustav Jönsson kommer från Halmstad men bor i Oslo.
– Jag besökte ofta skomakeriet tillsammans med min mamma när jag var liten. Nu är jag på besök och chansade och blev glad när jag såg att huset låg kvar, säger han.
I DET LILLA gula, lutande trähuset på Hantverksgatan har Agneta Tsoukalios (född Bengtsson) familj drivit ett skomakeri sedan 1968. Huset som är daterat till tidigt 1800-tal har genom åren varit föremål för debatt. Den dåvarande fastighetsägaren Fem Hjärtan hade planer på att riva det och rusta upp kvarteret – planer som fick visst politiskt medhåll. Bland Halmstadborna däremot höjdes röster för att skomakarhuset skulle bevaras.
Nu har det gått över ett decennium och trähuset på Hantverksgatan står kvar – men byggnaden har sett bättre dagar.
– Kunder frågar mig med jämna mellanrum vad det är som händer med huset, men jag och min man Alex tänker inte så mycket på det. Vi har en bra hyra och är nöjda med lokalen, säger Agneta Tsoukalios.
I SAMBAND MED en byggnadsinventering som kommunen gjorde 2006 tillsammans med Kulturmiljö Halland slog man fast att huset har ett högt kulturhistoriskt värde. Det är även ett av få gamla trähus som i dag finns kvar i Halmstad.
– Skomakarhuset är en del av den gamla trästad som Halmstad en gång var och det finns många argument för att bevara det. Jag anser att det är ett problem om det bara står och förfaller, säger Björn Ahnlund, antikvarie på Kulturmiljö Halland, regionens expertorganisation när det kommer till kulturmiljöfrågor.
Huset byggdes på början av 1800-talet av sjömannen och timmermannen Johannes Lidberg och var från början ett familjehus. Det var först på 1930-talet som det blev den skomakarverkstad som så småningom skulle tas över av familjen Bengtsson på slutet av 1960-talet.
Enligt kommunen är huset B-klassat, vilket är den nästa högsta kategorin för byggnader med kulturhistoriskt värde. Men trots det har kommunen begränsade medel i frågan om husets skick.
– Huset är värdefullt och gäller det äldre byggnader så är det extra viktigt att de underhålls. Men eftersom det är privatägt har vi inga andra medel än att utöva tillsyn, säger Mila Sladic, planchef på kommun ledningsförvaltningen.
SEDAN ETT ÅR TILLBAKA ägs skomakarhuset av Muscle fastigheter AB. Bolagets vd Adam Johansson berättar att han känner till husets skick.
– Det är inte det bäst underhållna huset i staden om man säger så. Jag tror inte det är någon som gjort något med det på väldigt länge, säger Adam Johansson.
I nuläget finns de tinga byggplaner förkvarteret, och det finns heller inga renoverings planer.
– Vi har inte hunnit sätta oss in i det. Byggnaden är ganska nedgången och i behov av en ordentlig renovering, men om vi ska göra något så måste det vara en långsiktig satsning, annars är det bortkastade pengar, säger Adam Johansson.
GUSTAV JÖNSSON STÅR utanför skomakarhuset och blickar upp och ner längs dess fasad. Han noterar de trasiga plankorna, möglet och den flagnande färgen.
– Ett sådant här gammalt hus måste förtjäna livets rätt. Ska det stå kvar så måste man ta hand om det, säger han.