Misären vet inga gränser

FILM

TRÄDGÅRDSGATAN Drama Olof Spaak Karin Franz Körlof, Emil Algpeus, Nike Ringqvist och Simon J Berger Sverige, 2018 (110 min)

Regi: Med:

Kjell-åke Anderssons Mig äger ingen, baserad på Åsa Linderborgs självbiografiska roman, handlar om en alkoholiserad pappa (spelad av Mikael Persbrandt) som, efter bästa förmåga, försöker uppfostra sin lilla dotter. I filmen, som berättas ur dotterns perspektiv, finns en fin balans mellan ljus och mörker.

Olof Spaaks debutlångfilm Trädgårdsgatan har ett storymässigt snarlikt upplägg, men här är det mesta nattsvart och deprimerande. Detta är typen av socialrealistisk svensk film där misären inte vet några gränser. En konsekvent filmlinje i och för sig, men Trädgårdsgatan ger ändå ett splittrat intryck när Spaak har svårt att bestämma sig för vem som ska vara filmens huvudperson.

PÅ VÄG MOT en begravning träffas de nu fullvuxna barndomsvännerna Elin och Eric. Sedan ett snabbt hopp tio år tillbaka i tiden. Erics pappa Peter, övertygande spelad av Simon J Berger, håller på att supa ihjäl sig. Elins mamma Linda (Karin Franz Körlof) knarkar och prostituerar sig för att få pengar till heroin. Medan Linda suger av torskar i en husvagn står Peter och vaktar utanför. Några av filmen scener är plågsamma att titta på, så till den grad att man kan fråga sig vem som egentligen ska gå och titta?

BARNEN I FILMEN försöker att stänga ute vuxenvärlden. I vackert filmade sommarmiljöer från Österlen upplever de korta stunder av lycka, men den bistra verkligheten hinner alltid ikapp. Och till råga på allt har Erics biologiska mamma gått med i Jehovas vittnen. Hon, som bildat en ny familj, kan inte erbjuda mycket stöd utan är mest intresserad av att förbjuda serietidningar och tv-spel hemma i radhuset.

Vad som händer efter barndomen får vi inte veta. Filmsekvenserna som utspelas i nutid ger inga svar, mer än att Eric och Elin, urusla förhandsodds till trots, har lyckats gå vidare i livet.

Olof Spaak kunde ha lagt bra mycket mer kraft på att reda ut den saken (det handlar inte om tidsbrist, filmen landar på nästan två timmar) i stället för att som nu låta oss i publiken sitta och gissa.